Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verelius, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V E R Ii L I O S , Olof.
171
i sin 1666 utgifna Upsalia antiqna, följande Ericus Olai,
Joh. & Ol. Magni, Messenius ni. il. förfäktat, att det gamla
afgudatemplet låg, som en Rimchrönist säger, "på
Domkyrkoberget"; utvisande Bondekyrkan vid Odenslund såsom
à det gamla afgudahusets grund uppbyggd. V. ansåg
kyrkan vid Gamla Upsala jemte de tre stora högarna stående
på dylik leinpclgrönd. Scheßerus försvarade sin mening i
noter och bihang till Chronicon A. Episcopor. Ups. 1673,
utan att nämna V:ii namn, men väl beklagande sig öfver
"Calumniæ malevolorum." Vidare om striden se vi harofvan
i XIII B. s. 375 f. samt Atterboms Minne öfver Budbeck i
Sv. Akad:s Dandl. Vi tillägga blott, att V. i Maj 1677 tog
13 "opartiske", en tysk krigsprest, de öfrige tyska officerare
med sig till Gamla Upsala, som underskrefvo ett attcstatum
för V:ii mening. Striden varade i sju år under största
bitterhet, så alt det kan sägas att den först upplöste sig, när
vår nuvarande Kronprins Carl bekostade Upsala högars
öppnande, ty bade de befunnits vara naturprodukter allena, så
hade V:ii mening ansenligt sjunkit med sin vågskål.
Sannolikt stadnade V. i minoriteten bland sina samtida, men É.
Benzelius upplifvade hans åsigt i Mon. Eccles., följd af Ihre
uti Upsalia iliuslrata och Lagerbring i Sv. R. Hist.,
hvarefter intet tvifvelsmål yttrats. Kan dock ej ha händt, att
fordom som nu, två tempel funnos i denna ort, nemligen ett
afgudatempel vid Odens lund, der olfren förrättades (den
andliga hufvudstaden), ett vid tregudahögarna, der
Konungarne begrofvos och hyllningar och riksdagar höllos (den
borgerliga hufvudstaden)? 1673 lemnade V.
Riks-Antiquarie-tjensten till styfsonen lieenhjelm, och 1670 nedlades
Bänt-mästaresysslan, men då gafs honom såsom Emeritus
Akade-mie-BibliolhekariateL — en syssla, som den tiden
betraktades såsom en "senii rccjuies et curarum portus" för fÖrtjenta
och i lärda värf, ja — tilläggas kan — i lärda fejder
uttröttade professorer. Till detta antal hörde ock V. För
honom var dock denna bok-hamn ej belt och hållet en hvila,
ty ban fullbordade på sin födelsedag 1680 sitt Lexicon
Göth i c um. Ej fullt tre år Gck ban åtnjuta embetsledigheten,
innau han angreps af en fjerdedagsfrossa, som medtog hans
redan försvagade krafter ocb slutade hans 64-åriga lefnad
d. 3 Jan. 1682; ban begrofs d. O Febr. Var Rector 1671
och 1680, Promotor 1676, då ban höll tal på svenska, tills
der valts primus et ultimus, sedan på latin; Inspector för
Östgötha nation från 1673. Hans sista sjukdom beskrifves
iåsom mycket uppbygglig. Bidragen, som han uppsatte till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
