Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verelius, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
Ve helios, Olof.
Personalierna, vittna om cn själ, som lefver i Gud, enligt
biograpbers omdöme. Han gaf ett allodial-frälsehemman till
Upsala Hospital, för hvar* ränta Hospitalet förband sig att
alltid intaga 2 fattige utan inlösning. Han ville blott
svepas i sitt lakan och begrafvas i cn fornnordisk ättehög, som
ban eu tid förnt låtit uppkasta på fattigkyrkogården. Han
anslog 1800 daler till mur omkring denna kyrkogård. Denna
nr nu Upsalas allmänna begrafningsplats, så att V. ej nu
längre hvilar bland fattighjon allena. På kumlen
planterades 2 lönnar och restes en af rikets största runhällar,
hvarpå O. Rudbeck lät rista en inskrift tagen ur Hervara-sagan:
Här hvilar han under stenen och under trädrötterna och är
blefven till stoft, han, som undervisat andra uti förfädernas
berättelser, vise mäns vishet och förträfflige mäns vältalig
het *). En runsten ritades i en grafskrift af Erik
Wennæ-sins, Actuarius i K. Anticju. Collegium, der man läste bland
annat: Airikr . lit. rista .–-. Olaf. Veril. Ganliffadur.
sin . Han . var . fähyrdir–Elias . Brenner . riti . runor .
Ganliffadur betyder informator, fähyrdir professor. Johan
Peringer utgaf en annan stenritning, som började: Minning
hin frægasti ok agrætasti drottamapur Herra Olafs Vereli
etc. Den på kyrkogården kullfallna stenen lät Östgötba
nation omkring 1820 uppresa.
Allt visar att V. lemnat ett lysande namn efter sig bland
sina samtida. Ingen tid kan neka honom stor
uppmärksamhet. Vi minnas att O. Rudbeck dedicerat Atlanticans l:a
Tom till V. "quippe qui opcri huic elaborando
subministra-visset." V. var reslig, hade skönt hår med liten calott,
stora ögon, lång näsa och allvarsam uppsyn. Ett porträtt
på Ekeby sätesgård Upland föreställde V. med hustru i
lätt sommardrägt, skattande en bistock. Geriugii porträtt af
V. finnes i flera exemplar af Verelii Hist. Sviogoth.
Derunder läses:
Phosphoros historias, veterum fax luciüa rerum,
Runarum vindcx, Tullius eloquio. etc.
Efter V:ii död blef mycken ransakning för att få rätt
på handskrifterna, som Rugman införskaffat. De funnos
slutligen. V. skref det språk, som då var de lärdes, med en
sällsynt förmåga: men ban plockade ej blott pbraser ur de
gamles skrifter, utan beberrskade Latinet och egde andra
tankar och känslor att uttala än andras. Sjelf skref han till
sin Edvard (Ehrensten): Apes potius imitemur, quænon ipsos
*) Iliar , hvilar . un|jir . steinum . auk , etc.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
