Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Werlin, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
W E u l i n, Olof.
ning, dessutom journalier, den ena dagen rojalist, den
andra republikan, alltefter bumöret. Delta vittnesbörd
annam-mades, ocb L.Olsson blef åter Talman." Men Hychert blef
W-.ns ovän och så fostrades oppositionen i ståndet. Straxt
visade H. ej sitt sinnelag, "i förmodan att han genom min
åtgärd skulle, liksom förra riksdagen, få ett hederligt
sala-rium, om ban höll sig stilla; men det slog honom felt.
Penningkällorna voro tillstoppade och runnö ej så ömnoge
som vid förra riksdagen." "Vid mötet i Fittja infann sig
äfven Bancofullm. Anders Danielsson, en slug och ovanligt
skarpsinnig man, som mot conlant var mitt pålitliga stöd
vid 1815 års riksdag. Han började sin conversation med
begäran att en hans gode vän Häradsb. Th. som försvarat
honom i processen mot Hjerta, då Landsli. i Elfsborgs län,
rörande olagliga sammanskott af allmogen, måtte blifva
Ståndets Ord. Cancellist. Jag kände icke Th., men ville gerna
förbinda mig A. Dan:son." Just.-Statsministern ville dock
ha "den oduglige" Georgii till V. Sekreterare. A. D:son
och Th. blefvo emellertid Werlins fiender.
"I början af riksdagen framgaf A. D:son alla de
propositioner jag, efter instruction från högre ort, hade alt
fram-lemna; men snart visade han sitt vresiga lynne, i förening
med Longberg och Jon Jonsson. En plan uppgjordes. Man
skulle neka till en proposition om pensioner åt f. d.
Konungens hoffolk till nästa riksdag, så att då några dessförinnan
dogo, Konungen deraf bade vinst, men lofva alt jaka om
Trägård, som af Jon Jonsson efterskrifviis, finge derom med
Ståndet uppgöra. YV. förklarade, då detta sades honom,
att ban lemnade sin befattning om ban skulle dela den med
Vagabonder och banquerott-spelare och gick till Gr. v. E.,
begärande sitt entledigande. Trägård fick en lexa och W.
qväste "Insurgenterne." Tr. sades blott vara eftersänd att
hjelpa Amir. Cederström i försvaret inför Riksrätten. Men
Insurgenternes minoritet satte sig mot allt hvad regeringen
önskade, ehuru pluraliteten biföll hvad W. föreslog. När
A. D:son och Longberg röstat tvertemot \V:ns tillsägelse,
för Riksrätt mot Amir, Cederström och Gen. Björnstjerna,
fick W. tillsägelse af v. Engeström, att ej taga desse två
motsträfvige in i allmänna conferenser eller vid bjudningar
pä slottet samt alt hindra deras återinsättande i Banken;
men en afton kommo de obudne på slottet till soupcr.
Landtmarskalken meddelade dock W. att Konungen ville att der
skulle hållas god mine med dem, hvad bjudningen vidkom.
Konungen inträdde också ibland de närvarande bönderna ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>