Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wetterbergh, Carl Anton (Onkel Adam)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wbttbrbebch, Carl Anton, (Onkel Adam). 211
Fadern, som i ett par föregående biographier
(Borgström, Schultz) blifvit omnämnd, var född 17G9 i-byn Äst
i Skåne, genomgick Helsingborgs skola och tog i Lund
Juridiska examen 1796. Han var en för sin tid och sin
ställning ovanligt hoksynt man, som egde ett temligen 6tort och
till en del dyrbart bibliothek. Han har i de tvenne förut
nämnde hiographierne blifvit ganska flygtigt tecknad och
framställd i en dager, som man lånat honom, men, som icke
ändå är den, i hvilken han borde synas. Detta beror
troligen derpå, alt begge bibehållit intrycket af hans
personlighet och hans idéer från den tiden då ingendera var i stånd
att uppfatta honom sådan han var. J. W. hade bildat sig
sjelf — allt hvad ban visste hade ban sjelf lärt sig, sjelf
genomtänkt och sjelf satt i system. Han var således på intet
sätt någon blind beundrare af vissa namn eller vissa läror,
huru moderna och hänryckande de än kunde synas de unge,
som samlade sig omkring honom, och alldraminst förmådde
någon att förvilla hans klara uppfattning genom att kläda
gamla tankar i nya former. Han lefde helst med sina böcker
och sina egna tankar, och om ban kastade en blick utåt
fanns det mycket som hans förstånd ej gillade eller som
sårade bans bättre känslor. Detta gjorde att ban ibland
samtalsvis strängt nog bedömde inistibruk och orättvisor, som i
det allmänna lifvet då — och till en del ännu — anses för
nödvändiga eller oskyldiga. I detta bestod det så kallade
"meuniskobatet", som berodde derpå att de verkligen finnas,
som sörja öfver, alt menniskorna sällan äro så goda, att
man kan älska dem så varmt och så verksamt som man
ville. Delta var fallet med J. W., som dock aldrig
tröttnade alt hjelpa då ban kunde, eller att med ord och
handling söka hindra olag och förtryck i hvilka former det än
framställde sig. Han led derför många motgångar, men
nedtrycktes aldrig.
På sin tid utmärkte han sig som litteratör; han var. <
ander Gustaf IV Adolfs tid en bland de få, som utgaf några
skrifter om tryckfriheten, och var en tid Redacteur af
Jönköpings Tidning, som anklagades och dömdes af
underdomstolen till böter för en från Baynal öfversatt bit.
Processen afsomnade i högsta domstolen, och således blef W.
fri från ansvar. Han erhöll år 1814 Sv. Akad:s andra pris
för en öfversättning af Popes Essay ön Man och har
författat en mängd skaldestycken, alla i den allvarliga genren.
Sedan ban blifvit pensionsmässig, tog ban afsked ocb afled
1840 på sin gård Domneberg i Habo socken, Skaraborgs län.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
