Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wetterbergh, Carl Anton (Onkel Adam)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 WsTTERfeBRon, Carl Anton, (Onkel Adam).
Sonen C. A. Wetterbergh uppfostrades af sin far efter
käns grundsatser, det vill säga mest genom mnndtlig
undervisning och hade föröfrigt en fullkomlig frihet att läsa hvad
han ville. Fadern trodde ej att menniskoförståndet kan
utbildas efter en förut gifven ordning och alt det egentliges
finnes annat än en konstgjord rangordning mellan de
särskilta läroämnen, som förekomma. Han lät således gosseo
fritt sysselsätta sig med boksamlingen och det är klart att
denne der fann många böcker, hvilka, som det heter, voro
öfver hans år. Faderns mundtliga förklaringar utjemnad»
likväl många svårigheter i detta fall. Med ett ord:
uppfostran var, om man så vill, besynnerlig, om icke den
vanliga, som nedtrycker all sjelftanka, vore ännu besynnerligare.
Emellertid förutsade man med temlig enstämmigbet att gossen
aldrig skulle kunna lära sig något, och detta syntes vilja då
in då hans första enskilte lärare efter några månaders
prof-läsning upprigtigt och välment sade fadern, att hans son
hvarken hade förmåga eller lust att läsa. Den fria
uppfostran kade också haft den följd, att gossen ingenting högre
fruktade än utanlexor och röjde en särdeles oförmåga atl
lära dem ordagrant. Studierna gingo dock småningom bättre
isynnerhet sedan ban kommit under den lärde Boetins ocb
den snillrike Etzanders handledning.
W. blef Student i Lund d. S Mars 1822.
För att i möjligaste måtto skona faderns klena kassa
och ej uttömmma de små tillgångar som funnos för de
andra syskonens uppfostran, beslöt W. att blifva Jurist; ty
ban hade fritt val af ämne. Det dröjde dock icke mera än
ett par terminer, förrän fadern genom oförutsedda förluster
blef urståndsatt att hjelpa sonen, såsom han önskat. Ett
bref som W. i detta afseende erhöll från fadern skakade
honom djupt och i första uppbrusningen svarade ban och
bad honom ej sörja för honom; ty Gud skulle nog hjelpa.
Detta var en förilugen ungdomstanke, en af dessa vackra
men omöjliga idéer, som så ofta strömma igenom ett ungt
hjerta. Och dock — Gud hjelpte, ty från denna stond
begärde ej sonen mera understöd af sin fader, som efter ett
par års tvifvel, slutligen blef öfvertygad om att man kan
lefva på nästan ingenting — och Gods hjelp. W. fann sig
nu fri från det förra tvånget att bli Jurist och beslöt att
bli läkare. Fadern visste ej ett ord om denna förändring,
förr än sonen tagit Medicophilosopbiska examen.
Emellertid var hela denna tid en skola af försakelser och motgångar,
alla uppspringande från fattigdomen; ty det enda understöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
