Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Wetterstedt, Gustaf af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"VVkttkustbdt, Gustaf af.
nas. Och ti som sett henne bestå i mer än en NestorUk
menniskoålder, måste dömma annorledes om densamma àu
oppositionen 1814—i ii. Vi häuvisa till det som ur denna
synpunkt anförts härofvan i Skjöldebrands biographi utur ett
SAmtal mellan Gen. Ilidderslftlpe och dåv. Just.-Cancclleren.
Den 7 Dec. 1814 blef W. Coinm. roed Storkorset af Kejs.
österrikiska Lcopulds-Orden. Den 7 Jan. 1815 II. och C.
af K. H. O. med valspråk: Ut il i prievonere rectum,
angifvande dur det ideal Tör statsmän, som de väl sällan kunna
realisera på jorden. Visst få vi förlåta om Danskarne funno
mera gagnligt för Sverige än rätt, alt de skulle betala
Sveriges möda alt återupplyfta Bourbonuerne på Napoleons
thron. Män, invigda uti historiens philosophi, turde här
skymta — att tala med Hegeliauerne — "den dialektik, som
gar genom verldshistorien." Danmark hade hulpit Ryssland
att förstora sig på Sveriges bekostnad. Nu lät Försynen
Danmark, men ej Ryssland ersätta Sverige sina förluster.
Vid riksdagen 1815, då W. väntat enhälligt
erkännande af de frukter, 1812 års politik burit, måste han se och
höra Stael vun Holstein* jemna försök att bli en Fox mot
VV. såsom en Pitt. W. försökte qväfva ormarne i sjelfva
vaggan. Han sade till Eb. Munck af Rosenscböld, som
rangerade sig på Stael vou Holsteins sida, då denne kastade
handsken at Mörner och Wirsén: "Ständerne kunna så länge
göra bruk af sin frihet, att de till slut förlora den." Då
St. v. H. förmält adeln att besluta till deltagande inbjuda
medstånden, att i en enskild deputation anhålla det
regeringen ville bädauefter bättre vårda rikets inre angelägenheter
(om ock formen var mildare), höll W. elt tal på
"Societeten", deri ban yttrade för unge män, att ban förr skulle
dö, än tillåta adeln afsända deputationen, hvartill St- v.
H. uppmanat adeln, äfven om medstånden ej följde. Man
tänkte på en med väld sänd deputation 1800 och hörde na
tal om med våld hindrade depututioner. Dylika Iicentiæ
ora-toriæ må kännas, ty utan dylika småsakers kännedom
misstänker historikern ofta, att stora orsaker måste betingat
framträdande inotsl.-ind. Den år 1818 framstående
oppositionen, som sedan brottades med VV. i nära 20 ärs tid,
kunde visst drifvas af patriotism, men möjligen hade denna
ej sä hastigt framträdt i den formen, om Carl Johan och
W. ej varit så lätt försatte i di-nloriskt pathos. Att Gr. v.
Schwerin sedan trädde i spetsen för Stael v. Holsteins ännn
»öfvade trupp, torde haft sin främsta orsak i en vitter strid,
i hvilken W. mindre lyckligt invecklat sig. Historien må
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
