Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wieselgren, Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
p Wieselgren, Peter.
I Tegnérs Kronbrud, beter det, då Harald HildeUnds
hög i Värend skildras:
"Spejande suto ti der, som de gamle pil IKong murar’,
Vid var den utsigt kring. I öster glittrade Salens
Silfverslüfva med öar och skär. I vester, bak bergen,
Öfver fVitsXanda träd, dier Samuel Ödmann har uppveit,
Stupade solen i blod."
I denna socken invid Finvedens gräns, o Vi mil v. från
Vexiö, ligger en gärd, som enligt folksägen kallades
Sjnln-hult, derför att af ekarne i dess hult spün höggs, som en
We6sla på en enda natt framdrog till kyrkplanen, då
första sockenkyrkan efter Bländas seger skulle byggas. "Af
Wesslan fick kyrkan namn." Gården hade tillhört min
moders slägt så långt tillhaka minne och anteckningar gingo.
Den Kyrkoherde i Wieslanda, hvars dotter såsom
Kyrkoherdefru i Stenbrohult blef en stammoder till Carl v. Linné,
hade en son, sin fars Comminister, hvars dotter blef gift
med en förmögen bonde inom pastoratet. Till dennes slägt
börde sedan en Domprost, två Prostar och en Philos.
Can-didat, som från denna ort utgått till studier, så att
prest-slägten fick sin förlnst ersatt med ränta.
Jag föddes d. I Oct. 1800. Intill den dagen hade
Spånhults Bläudasdöttrar burit den Värendska fältdrägten.
Men min far, "Dannemannen" Jonas Jönsson, hvilken under
två års arbete på Vexiö biskopshus hört Wallqvist sa ofta
tala i den nya tidens anda, var nog "upplyst" att bele sin
nnga hustrus "Danneqvinnan" Elin Ingemarsdotters
amazonutstyrsel. Den 5 Oct. svepte hon derföre sin andre son i
sköldmökjorteln, blifven en mantel, omlindad med det
silke-och guldstickade skärpet, blifvet en bindel, och lät föra
honom till dop. Dervid hände, att oaktadt gudmoder
uppgaf namnet Pehr, efter tvenne hedersmän i slägten, Pehr i
Ugnahyggden och Pebr i Hörnetorp, sade presten, som lär
felbört, Peter, som ban ock skref i dopboken. Först
kallades jag och kallade mig efter döparens utsago, men när
jag läsit Carl XII:s historia och der fann Czar Peter vara
hjelten Carls onde genius, började jag, som hörde så
Ȋngen Johan kalla sig Jan, mest nyttja den familjera
controc-tionen af namnet — Pehr, som ej lät "ryskt" utan
"fornsvenskt" i mitt öra. "Af förekommen anledning" må denna
obetydlighet anmärkas.
Min morfar var eo på allvar gudfruktig man. Han hade
fått intryck af Elfvings märkligt anderika prcdikuingar*) och
* Se Sveriges Skona Litt. f:a O. 2:a uppl. s. 400.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
