Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wieselgren, Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WitssLGHKs, 1’tter.
201
hade efter hemmanets aftrade valt "Marias del." Och när
han satt och läste sin bibel eller sjöng sin psalm, hade han
mig gerna på sitt knä. I hans kamuiare hängde nret om
julbonaden uppe, föreställande scener ur bibliska historien,
som ban tidigt för mig förklarade. Han dog då jag var ti
är och 4 månader och detta ögonblick rörde mig djupt.
Jag drömde nnder sorgetiden alt jag uppgick till himlen på
en stege, lik den Jakob sett vid Bethel. Då jag inkom i
himlen, nalkades mig en ande; jag såg intet, hörde intet,
men kände dock i mitt hjerta, att den älskade morfadren
stod framför mig och det tröstade mig. Det visar alt
o-dödlighetsbegreppet ej var så sinnligt, som man skulle väntat
af ett barn vid de area.
Efter den gamles död fortsatte mina föråldrar min
christ-liga uppfostran. Vid min moders morgonpsalmer väcktes jag
vanligen. Äfven far sjöng efler St. Bernhards regel sin
morgonpsalm, då han utgick till sitt arbete ocb jag följde
honom ofta derunder i soluppgången. Då ännu voro
andaktsöfningar ej så urmodiga, att något vedernamn gafs mina
föräldrar för deras dagliga bönhållande, deras flitiga
bibelläsning och psalmsång. Först efter 1809 års bränvinsfrihet
började en brytning till det sämre visa sig i allmogens
samlif i denna ort. Helst satt jag dock hemma med Bibeln
framför mig och hade vid 8 års ålder första gången
genomläst den. Vid 10 års ålder hade jag skrifvit ett litet häfte
med psalmer och eu predikan, på min mors begäran. Men
det var ej blott kunskapslust, som fattat mig. Jag hade
lärt att slå dörren till om mig ocb bedja. Och grannar och
fränder sade att jag borde studera till prest.
Det torde dock stannat dervid, om ej Joseph
palriar-chens hisloria i kopparstick med tyska underskrifter prydt
Kyrkoherden E. P. Hyltenii sak I slutet af Oct. 1810, da
alla menniskor blott talte om den nykomne Kronprinsen och
en som sett honom, beskref hans lockiga bår och
blixtrande ögon för de närvarande, ställde jag mig blygt på afstånd
och såg på väggtailorna. Den gode Kyrkoherden ville dock
bemärka mig och, då han nalkats mig, som såg på ett stycke,
der Benjamin föreställdes bland bröderne soin en ung gosse,
frågade ban: hvad tycker du om den taflan? Jag svarade;
"lieojamin är för ung. Straxt derpå hade ban ju sju söner
att föra till Egypten." Kyrkoherden teg ocb lemnade mig.
Men då han följande söndag träffade miu far, sade ban: du
■naste skicka din andra son i skolan. Låt honom komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
