Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wieselgren, Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
w i b * b i. a n r *, Peter.
203
C. Björkman, Kyrkoh. i samma stift och G. Ålander, Mag.,
(löd såsom en aktad och älskad prest.
Vid 17 års ålder började jag predika och vid 19 års
ålder blefvo tvä extemporationer för mig nödvändiga, ena
gången derföre att conceptet blifvit qvarliggande i
psalmboken l’/i mil från den kyrka, det glömskan först
upptäcktes, då predikstolsvcrsen upptagits; den andra gången,
derigenom att ett svårt tandvärksanfall annars skulle vållat
ett messfall. Prostarne S. J. Collin och C. F. Cavallius,
som tyckte vida mer om mina mundtliga föredrag än de
skrifna, uppmanade mig då att icke skrifva. Vid en
Prosten Malmbergs krämpa, då Prosten H. Schartau 1821 eller
1822 höll visitation hos honom, uödgade man mig att efter
ett utkast predika. Den allvarlige, sjelf efter utkast
sed-vanligen predikande Häradsprosten talade derefter milda
upp-muntringsord till mig. Snart blef det mundtliga föredraget
regeln, och jag märkte sjelf större välsignelse deraf på milt
hjerta, än då jag uppläste hvad som skrifvits förut. Jag
hoppades då alt åhörarne bade en liknande erfarenhet. Se
här en bikt af "läsarepresten." Här är ju en "genetisk"
förklaring, gom ej visar hän til en läsare "från i går."
Undrar någon, att när jag med dessa antecedentia,
dessa min själs "premiers ainours" utkom i den "bildade
verlden", och fann henne så ofta utan både cult på allvar
och sedliga krafter vid svårare frestelser och således —
utan den frid ocb fröjd, jag hade sett bosatte i
föräldrahuset med sina andaktsöfningar, — undrar någon, att jag
gerna ville underrätta den olycklige fritänkaren, den
samvets-qvalde brottslingen, den till förlorade sonens elände
fort-skyndande lättsinnige kamraten, att de ej behöfde bli
olyok-lige, att i den hånade andakten, i den gammalmodiga Rikeln,
i den enkla försakelseläran låg ett värn mot allt det onda,
hvaraf han djupast led? I de dagar var otron nymodig och
lätt-siopigheten modern. Geuierna voro ofta rumlare ocb
dumhuvuden ville "stora bli med stora mäuners brister." Jag
hörde engång (Dec. 1815) tvenne prester under ymnigt
supande tala värre hädelser, än jag sedan làsit hos de
fräckaste religionsfiender, hvari jag någongång bläddrat och det
under conversation med den mest föraktade prostituerade
qvinna i orten —i närvaro af husets fra oeh barn, af
studerande ynglingar och bönder. Jag såg 50 kamrater från
skolan i Vexiö sedan förfalla enligt verldens allmänna dom.
Var det ett brott, att jag som vän sökte varna och rädda
vänner, »om med förtroende och gerna hörde "sv&rmaren*"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
