Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wieselgren, Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wieselgren, Peter. 2G9
i
Med denna åsigt om läsare står hvarken den tillsamman,
som förklarar namnet liktydigt med okyrklig eller secterisk,
med svärmare eller vetvilling — ej heller den åsigten, som
vill deri finna ett synonymon med de bibliska uttrycken:
Guds barn, de omvände, de helgade: tvenne förklaringar,
som äro lika tanklösa.
Irritationen bos tidsandan har dock ännu en känd
anledning, nemligen i mitt "nykterbetssvärmeri", hvilket
bär-ofvan också antyddes. Äfven detta "svärmeri" skjuter roten
djupt ner och må kännas ab ovo. År 1808 hade min
fader, som var fjerdingsman det året, hört af kronfogdens
försäkringar att bränvin värmde, och skaffat sig dylikt,
emedan kriget vållade att ban ofta måste vara ute i
skjnts-ningen. Om julafton tog ban en "julsup", men gaf ingen
annan deraf. En dräng, som var med mig hemma under
annandagens gudstjenst, ville smaka hvad den rariteten
kunde vara, men som ban höll flaskan för munnen, kom jag in
i rummet. För att genom delaktighet hoppas vinna min
tystnad om hans tillgrepp, ville ban först locka mig att ock
smaka, men när jag nekade, satte ban flaskan för munnen
och böjde hufvudet bakut, hvarvid en god dosis af
"alkoholgiftet" flöt in i den späda kroppen. Jag sjuknade. 1
detsamma hördes kyrkfolket hemkomma. Drängen bar mig då
i förskräckelsen ned på en stor sten bakom stallet, der
snö-drifvan var högre än stegen på alla kanter och lade mig
der, medan ban mottog hästen och drog in slädan. Då ban
kom åter, hade jag återfått medvetandet och såg gula hål i
snön. Jag hade nu genomgått Schreiberska cnren och fick
en vedervilja för spirituösa, som under namn af
nykterhetsfanatism sedermera stört mångas tanklöshet bland mina
samtida.
Denna vedervilja för spritförtäring gick öfver till leda
äfven mot att gifva andra denna nektar, under det Carl
Johan 1812 sökte utrota det svenska bränvinet.
En bonde hade burit 3 mil ett klädknyte ocb ville
ingen betalning mottaga, men begärde en sup. Husvärden
fann att jag ej kunde neka och visade mig till ett värdshus,
der jag under vissa försigtighetsmått kunde tillfredsställa
bondens önskan. Det skedde. Bouden tackade, sägande att
han på tolf år ej haft tillfälle att tillfredsställa sin smak
för denna dryck. Jag fick sedan veta, att ett lagbrott var
begånget, ty der var förbud mot all bränvinshandel; och
vid hvarje "slutförhör" i lång tid, när Rector satte sig och
sade: här äro önnn flera anklagade, "dängde hjertat i mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
