Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Wingård, Johan Didrik af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322 W i n c a u b, Johan Didrik af.
jag icke, ehuru ej så sällan mera bestämd man, än man ofta
gillade." — "Några af mina åtgärder i Vermland hade fästat
någon uppmärksamhet på min person äfven i hufvudstaden,
ehuru jag nog sällan infann mig der; men af mina
Femàrj-Berättelser var jag fördelaktigt känd, synnerligen för det
utrymme jag uti dem beredt mig ioom det gamla formulärets
tränga gransor, att något resonera om ortförhållandernas
inflytande på bela rikets förkofran och välstånd. Måhända nti
dem ingingo många paradoxer; men det var så min vana,
ocb man påstod verkligen, att dessa mina två första
berättelser skulle bafva föranledt farmen för de sedermera
annorstädes utgifna berättelserna, äfvensom tillkomsten af de nyare
föreskrifterna i detta afseende." — "Skulle icke minnet af
min person ocb mina välvilliga afsigter samt oftast lyckade
åtgärder qvarvara uti orten; fåfängt blir det då alltid af en
Landshöfding att sjelf göra sig påmind efter sin afllyttning."
I början af Maj 1840 reste Landshöfding af W. till
Stockholm, emedan han från dåvarande Landtmarskalken Baron
Otto Palmstierna fått bref om att ban borde infinna sig vid
riksdagen, och äfven af Brukspatroner blifvit uppmanad att
bevaka deras angelägenheter uti Bevillnings-Utskottet. "Ilade
jag vetat hvad som förestod mig", säger han, "skalle jag
aldrig rest från orten, der jag befann mig så väl ocb
vunnit menniskors förtroende. Någon äregirighet fanns icke i
min själ, och jag ansåg mig hafva fått utmärkelser nog,
samt ville endast gagna med min erfarenhet, der jag trodde
mig få stanna tills vår Herre behagade kalla mig." Redan
i Nerike mötte han en emissarie, som skulle fortskynda hans
resa. Vid anmälan på slottet mottog honom genast
Konungen med dessa ord: "Ni kommer som från himmelen: no
skall ni blifva Stats-Uåd — välkommen min van!" Då inga
invändningar hjelpte, svarade W. med ögonen vända mot
höjden: "Nå! så må det dà ske i Guds namn, och jag tager
himmelen till vittne, som Eders Majestät först behagade
nämna, det jag eodast emottager delta höga förtroende för
att samvetsgrannl söka fästa Eders Maj:ts uppmärksamhet
vid möjligheten för E. Maj:t af alt kunna kompromettera sig
genom sin liflighet ocb oftast billiga förtrytsamhet, samt
beder att mig medgifves vid sådana tillfällen få påminna om
början af detta samtal, då jag tror det behöfvas." "Ja!" —
blef svaret — "jag tycker om er uppriktighet, och vi äro
ju bekanta från gammalt. Ni bar både militäriskt och
politiskt courage; vi skola åter göra en kampanj tillsammans;
ni blir konsultativt Statsråd, emedan Palmstierna får finans-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
