Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Witte, Herrman Verneri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Witte, Hcrrnian Verneri. 35
clinrn loftalarne fördölja att lian sjelf varit vållande till den
oro, hvaraf Isynnerhet förra delen af hans lefnad utmärktes.
En af dem skildrar hans bortdrlfvande från Wittenberg såsom
belt och hållet föranledt af förföljelse. Rclegatiousbrervet,
som förvaras bland Åbo blbllothekshandllngar, visar dock, att
hau för sin trätgirighet blifvit skild från akademien.
Mellertid "är det lustigt nog att höra parentatoms
lamentatio-ner öfver denna Witten tillfogade oförrätt" Det hetpr bland
annat: "Qnater actus extorris, proscriptus et deportatns
Dl-vus Athanasius": med en mindre man borde han ej jemnföras.
Ett tröstebref af den namnkunnige professorn Sturt3flei$ch>
tör hvilkens barn Witte varit informator, öfverhopar honom
med samma loford. Af detta bref slutar Porthan, att Witte
måste för hetsigt ha opponerat sig mot någon betydande man
af patres och, då han måhända af Decauus eller Rector
blifvit ålagd att upphöra, förgripit slgn mot den akademiska
snbordinationen. Densamme har af Abo Cons. Acad. acter
upplyst, att W. 1 sitt biskopsembete visat mer än ett prof
af högmod och sjelfrådlg myndighet. Ett exempel. Då
akademien begärde privilegium på tryckandet af linska
psalmböcker och catecheser, satte sig W. häftigt deremot. Icke
destomindre förstod han att derefter på Riksdagen förskafTa
sig sjelf detta privilegium, som likväl enkan efter hans död
till akademien afstod. "I klammeri med Conslstoril Ac.
ledamöter och Rectores var han beständigt, alltid uppmärksam
att på deras bekostnad utvidga sina rättigheter, och genom
Biskoparnes då vigtiga riksdagsinflytande vann han alla sina
påståenden". Den redbare Porthaus uppgifter måste ega ett
vitsord, som ej jäfvas af någon parentationsgranulåt. —
Under Wittes tjenstetid vid Hofvet, hvarest han för
enkedrottningen höll tyska predikningar, kom han att tvista med
Hof-predikanten, sedermera Biskopen, Humble om högsätet I
nof-consistorio. Det var då hårdt emot hårdt. Enkedrottningen
afgjorde saken till Hnmbles förmån.
Witte nämnes såsom en väldig riksdagskämpe. Och
han framstår i denna egenskap jämväl, för att tala med
lik-predikanten, såsom en den käckaste "Zelot af den rena
evangeliska läran". En ståndsledamot Whaél från hans stift hade
i början af 1723 års riksdag med döden afgått. Witte
"an-drog cn tjenstlig tacksägelse" i ståndet för den heder som
skett prosten Whaël vid begrafningsakten. Men ingen ros
utan törne. Biskopen hade uti likpredikan af kyrkoherden
Schröder hört "den pietistiska satsen", att det andliga
presterskapet består uti inbördes förmaning, "hvars Contrarium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
