Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wivallius, Lars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CO
Wi v all 1 us, Lars.
gifvits tia skett, lian ej heller derför hit var stämd, frlsades
han derföre. Att ü. G. nu. kallade det tjufveri att W.
bortfört den bosdel ban fått, hade ingen följd hos domstolen. Att
han gifvit sig namnet Er icke Gyllenstjerna och det dock icke
är, och fått pass under ett diktadt namn Krompe, det hänsköts
till Kongl. Maj:t.
Så gick skalden segrande från den första domstolen och
af både åklagares, vittnens och domares beteende är
uppenbart, att inga rykten då ännu funnos om några vanfrejdande
skalkstycken, förrän ban vann Gertrnd Grips hjerta.
Vid en högre rätt dömdes W. för gifte med en adlig
person till fästning och insattes, öfverlefvererad till Sverige,
i Nyköpings fängelse, hvarifrån han 1034 fördes till
Kajane-borg, då ban diktade visan, "huru han fördes i band och
bojor till Norden." Men då kriget utbrast mot Danmark
synes ban blifvit fri och befinnes 1047 vara auditör vid Kongl.
Gardet. Hans första fru kallade sig, såsom mot sin vilja
frånskild maka, Fru Gertrud Grip, och ville ej ens sedan
bo på Björkeberga, utan gjorde, då hon blifvit arfvinge,
Scheinge till hufvudgård och Björkeberga till ladugård. 1648
d. 15 S. e. Tr. stod Välborna Fru Gertrud Grip fadder åt en
bondes barn. Då hon ej 19 år efter det man ryckte hennes
nngdomsbrndgum ifrån henne, åter gifvit sig i mans våld, är
sannolikt att hon alltid blef ogift. L. Wivallins dog den 5
April 1669, lemnande 4 barn, födda af hans sednare maka
Magdalena Elers.
Af handlingarne och andra förhållanden synes man kunna
sluta, att mor och dotter, som väl annars haft regementet
på Björkeberga, blifvit hänförde af den unge snillrike
Svensken och dottren slutligen kär i honom, hvarefter de 1
samråd med W. eröfrat den adelsdryge Grips bifall genom att
låta någon inbilla honom, att gästen var en af Baronerne
Gyllenstjerna, den nyss vid franske konungens sida kämpande
ättlingen af K. Gari VIII och gamla Riksherrar. Wivallins
synes ha på skämt uppfunnit att skrifva Jej er icke
Gyllenstjerna, kanske ock i tanka att engång kunna dermed
ursäkta sin eftergift eller tystnad, då Grip visade sig så ifrig
att få honom till måg och dervid krusade som för en
friherre. Men när U. G. insett huru ban bedragit sig sjelf och
fått bedragas, så rasade han som ett reladt lejon. Han hade
nödgat presten att bedja för de två unge, då de reste — att
vigas; ty då ansågs mannens blod adligt; nu kastas samme
man i ett barbariskt fängelse, under sin makas tårar, ty
bristen på fullblod hade ej längre kunnat döljas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
