Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wivallius, Lars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wi v all i us, Lars.
61
Detta Wlvallit äfventyr gjorde honom ttil en
folksägnens Ulspegel, kring hvars namn och minne en mängd
skalk-stycken grupperades. I Småsaker titi nöje och tidsfördrif,
6 D. 1756, blef sägnen först skrifven. Det är högst otroligt
att samtiden visste något vanfrejdande om W. utan att
det sknlle kommit i omlopp, när haus giftermål väckte så
stort uppseende och i slikt fall hade visserligen ej konung
Gustaf II Adolph i offentligt bref visat sig denne äfventyrare
bevågen, ntan tvifvel hade också actor anspelat på vigtigare
gravainen, än att W. "strippat" skjutshästarne, t. o. m. med
vanlig råhet kuskarne, då ban skyndade till Björkeberga.
Och fnllt säkert må vi väl få anse, att en tjuf och
bedragare ej i den tiden sknlle tagits ur en fästuing för att
anställas som auditör vid det kongliga gardet. Väl synes
miss-tänkligt, att ban kallat sig Krompe i stället för Wivalllus;
men här var ock en uppslagsända för uudersoknlngen af hans
förra frejd, som lemnades alldeles handlöst. För de flesta
hade väl namnet Wivalllus varit lika obekant som namnet
Krompe, och med största säkerhet för herrskapet i Werums
socken, om ock creditorer i Köpenhamn nn kunuat
nödgas uppskjuta någon fordran, — en brottslighet, hvars
all-mänlighet äfven bland adel Hainbræus kort tid derefter fick
erfara i Paris, äfven om man der skaffade sig "respit" på
en tredje persons bekostnad.
VI upprepa ur dessa skäl ej den saga om W. sora
ingått i "Småsaker"’. Hade Schefferns känt den, så hade väl
någon .annan presentering af W. följt, än att han var
nof-predikanteus bror. Och Sch. var Professor i den stad, der
Wivallii illbragder skolat börja. Fra Gertrud skulle väl ej
länge blifvit W. tillgifven, om man kunnat bära till hennes
öra, att älskaren vore en i Upsala och Tyskland känd tjuf.
Gillberg berättar i Christianstads läns beskrifning p. 222:
’"Fadrens förfarande misshagade dottren Gertrud så högt, att
hon flyttade ifrån fadren till Scheinge, som då var
frälsehemman, byggde här och utverkade derå säteris frihet."
Kan efterverlden ej skänka W. samma skaldenamn, som
samtiden, så är der ej juridiskt, ej ens moraliskt bindande
skäl att efter dödeu med vanfrejd straffa den, som för sin
kärleks och sitt oförstånds skull i så lång tid led som
lefvande. Att ryckas från en med honom kyrkligt sammanvigd
maka blott för hofartikiarnes lydelse, utan öfvertygelse om det
rätta i detta slitande af äktenskapsbandet, "oryggligt" enligt
Bibiens lära, och att sedan sitta på en fästning i långa år, synes
vara straff nog. Om penning-aristokrati uppstår med lika makt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
