Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.3. Wrangel, Carl Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Wrangel, Carl Henrik.
en krigsvisa, som sknlle sprida nt den historien om slaget,
hvilken tros sknlle, hvarur må meddelas:
"O du käcka Lejonhufvud (C. E. Lewenhaupt), när du
till Carlskrona gick .... När vi Finlands skär lick skåda,
lade Svenska flottan an ... . Derpå gafs ett rop af Wrangel:
Stanna, hroder, i ditt lopp, låt ej fronten lida mangel, svik
ej så vår Konungs hopp . . . Lejonhufvud börjar svara:
Vänta ännu fyra dar. Fjerde dygnet börja lida, då till
Wrangel kunskap gick: Huru länge vill du bida, Ställ ditt
manskap uti skick; Lejonhufvud falsker är, hau hos ryssen
vinet tär. Svenska vakten fick ock skåda hvar en mängd af
ryssar stod. Med ett rop han Wrangel båda som har redligt
hjeltemod: Skynda dig, vårt hufvud, fram, låt oss göra
Ryssar skam. Wrangel börja derpå ställa allt sitt manskap uti
skick .... Knappt var halfva vägen ända då vi genast
fingo se Ryssar utaf vinet brända uti sömnen storsint le —
När de då kringrända voro At sexhundra Svenska man, Och
vårt manskap dem afskoro, Så att ingen undfly kan, Börja
vi att skjuta på, Ryssar föllo ned som strå. Wrangel börja
derpå ropa: Gossar! hvaren i sitt led fall på knäna, allihopa,
och i stoftet för oss bed: Milde Jesu blif vår hjelp och vår
flend för oss stjelp. Wrangel åter kommendera: tredje
salf-van, lägg nu ann. Ryssar mer än många flera derpå flydde
man från mau. Hurtig var var Wrangels hand, att försvara
Willmanstrand. Men hör på hvad som nn hände och vår
ängslan vara må. Sig eu kula till oss vände, Wrangels
högra arm tog frå. Ingen, som ej sett, det tror, hur arméens
sorg var stor. Wrangel lät sig dock förbinda, sade: gossar,
fatta mod, Låt ej sorgen er förbliuda, Vi ska’ våga lif och
blod. Gnd med mig främst för er går, Att vi lyckligt
seger får. Efter slaget fick man fluua Att tolf tnseu Ryssar
låg, Och om jag mig kan påminna, Svenskar trettitvå man
såg, som sin bane hade lått––Genast Wrangel
ordres fällde, alt man gropar gräfva skull .... Wrangel
sade se’n till alla: Få vi Lejonhufvud se, Vill jag kärligt er
befalla, Att mig troget bistånd ge. Låt oss med båd’ lif och
själ Fäkta för vår konungs väl. När trefjerd’dels väg var
lidén, flck man se postvagnar två, Der låg Lejonhufvud vriden
uti band och bojor då; Sade: ack, olycklig dag, när jag bröt
min konungs lag. Han då värjan presentera åt vår
Wrangels käcka hand. Så gick honom, så går flera, som förråda
Kung och land. Stnpestocken blef hans del För dess stora
brott och fel." —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
