Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Wrede, Henrik Jacob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wrede, Henrik Jacob.
H. J. Wrede dog på Ranstorp 1 Östergötland d. 20 Aug.
1758 (ej 1756, såsom Låstbom anför i sitt Höfdingainlnne,
der Wredes chef, Oxenstjerna, orätt kallas Reeustjerna, och
XVI D. af Skand. S. Handll. uppgifves 1 stället för XV, Låstb.
L. c. 2: p. 317, näst sista raden). Blef 1721 g. m. Elisabeth
Charlotta Skytte, död 1750, dotter af üfverstelleutenanten Hans
Skytte och Wend. Cath. Törusköld. De efterlemnade inga barn.
Från 1753 till 1758 satt Wrede på sin gård Ruustorp i
Östergötland, utom då de Riksdagskallelser ntgått, hvilka han
hörsammade. Hans förhållande till Holsteins liertighus, liksom
broderskapet med en ar "viljorna" i rådet, torde mer än det nit
för folkvälde, som man kunnat tilltro honom, föranleda, att han
invaldes i Högl. Ständer-Commlsslonen 1755, der hans
nummer å Riddarhuset vållade honom Ordförandeskapet. För
brödrens skull, kunde hau ej gerna lemna platsen åt en annan
af valslumpen framkallad. Någon, troligen Friherre A. L.
Stjerneld, yttrar: "Wrede var en rättskaffens man, och,
ehnru Præses i Commissionen, sannfärdig, samt väl i stånd
att känna hvar indivldu i denna tillställning, hvilken hade
allt för många hufvudmän och desse icke ense, men som
alla ville ändring." Säkert var han en af sin tids störste
intelligenser i vårt land, om vi tala dagens dialekt. Krygers
slutdom är: "Han var mer en huld fader, än en sträng
husbonde mot sina nnderhafvande. Ansåg för den tyngsta börda
att lefva sysslolös. Tiden var honom ock aldrig till last.
Han brukade jorden med förstånd och med uppmärksamhet.
Han undersökte flitigt naturen, men glömde ej bort att prisa
naturens herre. Höll sig ej envist vid bruk, som vunnit
urminnes häfd. Sin öfriga tid hade han användt till läsning
af andeliga och verldsliga skrifter; de förra styrkte
honom 1 vissheten om vår gudomliga salighetslära; men de
sednare städade hans förstånd och gjorde honom dagligen
skickligare till allmänna och enskildta värr. Han fann i
synnerhet nöje i chemiska vetenskapen, hvari han förvärfvat
sig så mycken insigt, att han sjelf tillredde större delen af
de s. k. Halliske medicamenter, såväl som en myckenhet
andra läkemedel, dem hau.....villigt skänkte åt andra,
som behöfde dess hjelp. Använde all möda och kostnad på
välartade ynglingars uppfostran, mest af sina anhörige. Till
dessas och hederliga enkors underhåll lemnade han villigt
hälften af sin inkomst, hvaraf han dock aldrig hördes
berömma sig. Och hans egendom var ej ens medelmåttig i
hans stånd. Kräslig mat och starka drycker behagade
honom aldrig. Sömnen (lek ej borttaga hans halfva lifstid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
