Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Würtz, Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•226
Wurtz, Paul.
fästningsmurar blef likväl den tappre W. för lång, och han
samlade en dag sina kämpar omkring sig och tilltalade dem:
"Jfine tappre kamrater: Det är nu pd andra dret, som vi
Ull Svenskarnes evärdeliga ära och beröm hafva försvarat
denna stad. Vi hafva, såsom i en lek, med o/örskräckt och
glädtigt mod tillbakaslagit alla Pohlackarnes anfall. Så hafva
vi med Guds hjelp och egen tapperhet fullgjort vår pligt, så,
att när vi sjelfve redan i jordens sköte förmullnat, skola våra
efterkommandes hjertan fröjdas, när de få läsa vår trohet och
ihärdighet beskrifna i de tideböcker, der Svenska folkets ära
och bragder upptecknade varda. Om så kräfdes, skulle vi ock
på samma vis fortsätta detta försvar. Konungen och
fäderneslandet få likväl vida större nytta af oss, om vi genom i tidt
uppgjord dagtingan bereda oss säkert återtåg, än om vi
begrafva oss under ett, om än långvarigt, dock ändamålslöst
försvarAlla biföllo. Snart var en förmånlig dagtingan
uppgjord. W. uttågade med 2,850 man, som voro qvar af de 3,000,
som intågat, med brinnande luntor, flygande fanor och
klingande spel, medförande 18 kanoner och 390 trossvagnar.
Sådana vilkor hade W. kunnat betinga sig af de omgifvande
fienderna Hatzfeld, Montecuculi, Spork och De Souchés, att
ej tala om de genom sin inbördes tvedrägt mindre betydande
Pohlackarne, hvilka långt förut förlorat allt förtroende efter
så många brutna trohetseder. W. yttrade till
Fältmarskalken Hatzfeld, att det vore omöjligt att lita på de råa
half-vildarne, Pohlackarne, hvarför han begärte hans löfte på
gammal tysk tro och heder. 1,000 Österrikare eskorterade
de aftågande till Landsberg. Ehuru Kung Johan Casimir,
Hatzfeld, Czarneckl m. 11. hade underskrifvit kapitnlatiouen,
försökte dock Cz. att falla Svenskarne i ryggen, när
Hatzfeld ej längre kunde hindra det. Men W. kom lyckligt
undan till Stettin, der han, enligt Fryxells omdöme, inlade
evärdellg ära (se derom i P. Örneklons biogr.). W. blef,
enligt Fryxell, högt aktad för mod, drift, klokhet och kraft,
liksom för ett både angenämt och pålitligt väsende. Carl
Gustaf utnämnde honom till Svensk Baron, med R. R. Salvil
Friherrskap*), ehuru Friherrebrefvet ej lär utskrifvits. Den
18, 19 April 1660 yttrade dock Senaten i sitt Protocoll, att
hvad Konnngen gjort, skulle honoreras.
Vice Gouverneur 1 Pommern var W. 1662**); men den
24 Jan. 1664 hade han begärt afsked, hvarom d. 19 Febr.
’) Theatrum Europæum, 8: 1043.
") L. c. 9. p. 531.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
