Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Wyk, Wilhelm de, d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229 Wyk, Wilhelm de, d. ä.
1592 il. 5 Maj Casper Lebus blef af Konungens Secreterare
Péer Nlelssonn anklagat! för en hop misstänkte kllpplugar,
svarade Casper, att ban förledne Augusti månad fått en hop
kllppiogar af Wilhelm de Wyk. Men Casper svor sig fri,
förbindande sig betala 5,000 daler, om ban I framtiden kunde
beslås. Ändå blef misstanken qvar rörande myntet. Brenner
1 Thes. Nummor. Sv. Göth., Berch i Beskrifn. öfver Sv. mynt,
C. J. Stael v. Holstein (de jure circa rem ntimmariam in
Svecia, præs. C. Nettelbladt) och E. Ziervogel (Utkast till
föreläsa. öfv. Sv. Myntkunsk.) angifva Wilhelm de Wyk som en
falsk myutare, utan att nämna Leuhusen och hans ed. Berch
i K. Bibi. tidn. p. 77 anför: "Wilhelm de Wyk, en
Neder-ländare, sattes den Brabaudska guldsmeden Gillis Coijet vid
sidan. K. Johan, som gerna lät bedåra sig af nyheter,
lemnade den karlen frihet öfver myntningen, och flck till rikets
stora skada se, alt penningsorterna år 1591 och 92 oerhördt
försämrades, medan de W. uppvexlade sa mycket han knnde
af de gamle fyraspecierne och till sin nytta sände dem ur
landet." Redan 1 Febr. 1590 rådslog K. Johan med Hertig
Carl, Cl. Fleming m. fl. om det onda svenska myntet, som
då var, skulle hafva sin framgång och för hvad orsaker skull.
Således lär W. de W. förhållit sig till K. Johan III, som
Görtz till Carl XII, kanske också som A. F. Munck till K.
Gustaf III. I Upplysn. i Sv. lilst. (af Loeubom) IV p. 103 f.
Ingår en betraktelse öfver huru: "Ondt mynt skadar riket,"
författad i 16:de seklets slut, der det yttras, att från 1570
till 1575 (då klippingarne aflystes för att återkomma 1589)
tvingades man uppbära det för 4 mark som var 5 öre vardt
och det för 1 mark, som var 5 fyrkar värdt, samt 1590 till
1593 det för 1 mark som ej var 1 öre värdt, ehuru det
sedan sattes på 2 öre. "Och blefvo derigenom otaliga
utarmade, besynnerliga de enfaldige och menlöse, dock var ingen
så klok i riket, att ban jn hade deraf någon skada och blef
bedragen, undantagandes en hop vexlare och landsens tjufvar,
Ibland hvilka den öfverste het Welam de Wyk, en
Ncder-ländare, som ock uti otid var myntmästare. Han med sina
vexlare och andra, som rådde om inyutet, visste huru godt
det var och huru det blef i hvarje gjutning förvärradt.
Derefter visste de taga sina saker med vexleriet och förköpa
alla varor uti alla landsäudar och städer, så ock köpte de
silfver och gammalt mynt och drogo så* ena tjnfvauot öfver
bela riket, niåugeu till dråplig skada. Summa summarum:
det gick till liksom bela riket hade varit till rof och spillo
gifvet och de som sådant märka kunde och qvidde öfver så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
