Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Wyk, Wilhelm de, d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 Wyk, Wilhelm de, d. ä.
dant landsförderf, de blefvo hatade och förtryckte, det Gud
bättre!"
W. de W. var således regeringens tjenare och tydligen
skedde nn blott det som sedan ofta skett. Hans dåliga mynt
var väl alltid värdt så mycket som 1809—1830 års
papperslappar. Kflhs yttrar med skäl: "K. Johans dåliga finanser
hade äfven på hans mynt ett elakt Inflytande. Väl föregafs
att myntet, isynnerhet genom myntmästaren W. de Wyks
bedrägeri, blifvit till så hög grad försäinradt; men det låter
ej tänka sig, att ban knnnat så länge fortsätta ett dylikt
bedrägeri, utan tillståud från högre ort; att det fastmera var
en följd af nöden, synes klart .... ändtligen måste Johan
förklara de slagna penningarne för ett slags nödfallsmynt,
som han vore beredd att åter invexla." — Anfallen mot W.
de W. äro således — constitutionella: "Kungen kan ej fela;
endast verkställaren.’" Och "nöden" har, sora man vet, ingen
lag. Pappersmynt var ännu ej uppfunnet, så att man kunde
befallas taga mynt utan allt värde. Der gafs "dåligt" mynt.
I Tyska församlingens i Stockholm kyrkböcker nämnes W.
de W. ofta, der det anföres, huru han gaf penningar till
kyrkan, scholan (1575), och presterskapets underhåll. 1585
gaf lian 10 T:r korn till kyrkbyggnaden. 1597 var han
redan död och hans arfvingar gåfvo då till kyrkan en röd
messhake af atlas med rödt sammet beklädd, värderad till
60 daler.
W, de Wyk d. ä.-s enka, Margareta, blef sedan g. m.
Jörgen Bähr, hvilken hon också öfverlefde.
Det anförda torde ådagalägga, att vi böra räkna W. de
Wyk den äldre bland trogna kungatjenare och då han sättes
i skuggan böra vi rättvisligen påpeka, att skuggan kommer
från den öfverskyggande konnngamantlen. Eger nu en
Konung att slå hvad mynt han förmår åstadkomma, med eller
utan eget värde, så har väl myntmästaren blott att lyda. I
"vexleriet" deremot uppenbarar sig den egennyttige mannen,
som väl hade många medtäflare i alla stånd; men då ban
kunde med skäl anses bäst känna gebietet för de egennyttiga
beräkningarne, faller omdömet tyngst ned öfver honom. VI
få 1 sonens biographi se — välsignelsen.
(Källor: Sven Elofsson i Linköp. Bibi. handl. 11 p. 225, 29, 33, 34, 4T,
48, 72. Lociib. Upplysn. i Sv. Hiet. IV. p. 103 f. Dr. Lüdekea
Denk-mal p. 236 f. 538 f. K. Bibi. Handl. B. 1. D. 2. p. 77. Er. Brenner!
Thes. Kuin. p. 97, 107. Berch» Beskr. öfver Sv. Mynt p. 69. C. J.
Stael v. Holstein de jure eirca rem nummariam in Sv. (pra». C.
Nettelbladt) p. 59. E. Ziervogel Utkast till föreläsn. öfver Sv.
My»t-kunsk. p. 21. Rühs m. fl. Sv. historier.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
