Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Wåhlin, Christian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
wåhlin, Chrittian.
oumbärliga bjelpredor *). Och med allt detta var ban dock
ingen egentlig terrorist, ingen bödel; tvärtom mente lian alla
väl och gjorde mycket godt. Men Lans menniskokärlek var
icke af evangelisk natur, deu var som bela lians väsende,
pockande ocb sträng i sina fordringar. Arbetsamhet och
(lit, disciplin och laglydnad, ordentlighet och erkänsla, det
äskade ban af föremålen för sin välvilja. Underhandla ocb
raisonera villa han ogerna; det rätta var för honom sjelf
absolut befallande och derföre nyttjade han mot andra lagens
maktspråk. Af underordnade yrkade han alltid punktlig
hörsamhet, och som ban sagt så skulle det ske; annars blef
ban ond, och "hans vrede var förfärlig," såsom sjelfva
hans ofvananförde loftalare medgifver. Domkyrkoinspectoren,
klockaren, organisten, klockaredrängen och pedellerna
fruktade i honom en obeveklig despot; fattighjon och
skolungdom, åhörare och stndenter, alla tog han kort, alla
expedierade han fermt. Mot kamrater var ban nppmärksam; de
fleste kyrkoherdar, helst af det "redbara" slaget, kallade ban
"bror", fast ingen understöd sig att lemna honom detta
för-troligbetsprof tillbaka. Hans domkyrkoadjuncter hade aldrig
skäl att beklaga sig öfver honom, så framt de annars voro
nyktra, sedliga ocb ordentliga samt inga kostföraktare. Sjelf
älskare af ett godt hord, önskade ban se matlust hos sina
gäster, och att "vräka mat" aktade han som en svår
förbrytelse. Mot förmän var ban för en god ordnings sknll
undfallande. Öfverheten respecterade ban otroligt djupt och lydde
blindt sin konungs och canzlers befallningar. Constitutionen
garantier ocb controller i afseende på regeringsmakten
ansåg han högst olämpliga, fastän ban råkat vara med vid
riksdagen år 1809. Likväl besvärades ban icke då af denna
bekanta sömnsjuka, som på sednare åren så illa betungade
hans varelse och förlamade hans verksamhet. En ofantlig
corpulens och alltjemt växande vegetativa behof gjorde
honom snart alldeles obeqväm icke mindre i eoasistorium än i
kathedren ocb vid examinationen. Han kunde inslumra midt
under en votering, hvars utgång dock intresserade honom,
och hans föreläsningar och förhör ledo af själsfråuvarelser
som förekomma sagolika ocb renlaf uppdiktade, för alla
andra än för dem som dertill sjelfva varit vittnen.
Medve-taude af sia sömnsjuka, hade han i vakna tillståndet trälTat
") Då —n sporde W. hvarför han ej skaffat "pålen" for spöslitning från
en plats utanför hans trädgård (Isakstorgfil), svarades: Si, min vän! jag
har sjelf föreslagit platsen, tv jag vet intet angenämare, än att höra tjuf
var fà pisk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
