Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Wåhlin, Christian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wåhlin, Christian.
255
öfverenskommelse inert sig sjelf um vissa maxlinnr, hvilkas
noggranna efterföljd borde rädda honom från att begå
orättvisor. Således var det lians egen oförskräckta bekännelse,
att han i högv. doincapitlet på en sednare tid, eller då han
ej så noga kunde följa med ärendernas föredragning och icke
varit i tillfälle att förnimma skälen pro & contra, meräudeis
röstade för samma mening som prof. D:r Ahlman, äfvensom
att han efter regien alltid röstade emot en viss annan
professor i akademiska consistoriet. För att knnna reda sig
som examiuator och på det hans betyg ej måtte
äfven-tyra att bli en lyckträff, förenade han sig äfven gerna med
Ahlman, men der Ahlmans vitsord var honom obekant, hade
han till ledning för sitt omdöme allmänna rösten om
examinandens flit och ordentlighet. Var ej heller uågon sådan
opinion för handen, följde han meräudeis uti pastoralexamen
den regeln att en pastorsadjunct borde hafva approbatur, en
skolkarl cum lande, och en academicns landatur.
Naturligtvis inträffade dock en och annan afvikelse från denna regel.
För öfrigt hade han den lilla uepotismen att gynna
skåningar, hvilka han alltid kallade sina ’’landsmän’", men deremot
hålla efter sniåländningar, hvilka han betraktade nära nog
som nsurpatörer från ett fiendeland. "Stiftets barn böra äta
stiftets bröd": det var hans grundsats äfven i afseende på
akademiska befordringar. Det är således utan exempel att
ban under sin 20-åriga professorstjeust kallat till doctens
någon enda som ej var född i Lunds stift. Den sista ban gaf
sin kallelse i denna väg, var biographens broder, hvilken han
nästan tvingade att antaga den. Ty då det invändes af den
unge mannen, nyss promoverad philos. magister, att hans
studier legat åt belt annat håll*) än theologisk dogmatik och
kyrkhistoria, samt alt ban fasthellre tänkt söka Inträde i
philosophiska faculteten, svarade domprosten: "Hjelper Icke;
min vän måste bli min docens, ty jag vet ban har godt
hufvud och goda kunskaper. Man plagierar något af Ernesti
eller öfversätter af Schröck på godt latin, och se’n ansvarar
jag för resten. Helsa sin far, att jag beslutat kalla min vän
till docens." För öfrigt tog han ofta förunderligt miste både
om docenter och adjnncter i tlieol. faculteten. Så gjorde ban
sig t. ex. aldrig reda för skilnaden mellan Thomander och
Reuterdahl, utan förvexlade dem ständigt i sitt tal och i sin
föreställning, äfven sedan den sistnämde börjat ständigt
adjungeras såsom ledamot i högv. Domcapitlet. Andra allmänt
") Var cn i Prof. El. Fries’ skrifter ofla med utmärkelse nämnd
botanist. Rcd:s anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
