Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Wålunge-slägt, Tuke Jonsson af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 Wàlunge-slägt, Tuke Jonsson àf.
Nu koinma vi till Mr Tukes värf 1313, som förtjenar
att återbördas åt historien.
Låtom oss först se urkundernas intyg. Den äldsta
urkunden är ett gåfvobref af flr Tuke Jonsson sjelf: Den 5
April 1313, vid den tid på året, då härfärderna ar gammalt
togo sin begynnelse, skrer Riksrådet, Riddaren och
Lagmannen i de 10 häraderna i Smålaud: "Universis præsentes
lite-ras inspectnrls Tuke Jonsson ... si de Karelia non rcdiero,
irrevocabiliter coutulisse", som i en gammal öfversättning
nttryckes: Allom som thætta bref see eller höra hælsar jag
Tokc Jonsson eværdeliga med Gudh, görandes thet vitterliget,
mig at gifvit hafva utan alla geenkall min gaard i
Fadhurs-torp (Fastorp i Tofteryd inom de 10 häraderna, hvilket ock
kallas Fadurstorp i diplomer rrån 1345 och 1506, enligt Ny
Smål. Beskr.) med alla sina tillægor, utan inærcke eller
innan, till Abboten och Conventina i Nydale kloster rör den
gården i Liasom, om swa saker ær, at jag icke igenkommer
ifrån Carelia: Tæss till visso a>r mit insigle .... Någon
annan Tuke Jonsson med insegel rrån denna tid känna ej
diplomerna. Allt föranleder antagandet, att Hr Tuke argår
till ryska gränsen, der han fruktar dödsraror, såsom
anförare eller en ar auförarne för en krigsutrustuiug. Hau, som
vanligen skrefs i kuugabrerven o. d. näst drotz, marsk och
camerarius, var nu en gammal man, som ej kunde i mindre
vigtiga ärender sändas så långt. En son var redan riksråd
och bier snart riddare; en var redan död som Kanik. Hvilka
krigiska värf på detta håll känner man från 1313? I
Messenii Epitome Scondiæ illustr. T. XV läses vid detta år:
Sve-ciis Finnorum & Danus Jutorum graviter mulctarunt
rebellio-nem, d. ä. Svensken stralTade strängligen Finnarues och
Dansken Jutländningarnes uppror. Det sista omtala flera
Anna-lister. Det uppror i Sverige, som med detta uppror i
Danmark kunnat anses jemnförligt, måste ha varit allvarsamt,
liksom den seger derörver ärofull, som kunde jemföras med
Danska kuugens öfver Juterna samma år. Till ett år som
ställes näst erter Erkebiskop Nils Ketillssons död (1312) och
Olor den Vises val (1315) hänför Johannes Magnus (Lib.
XX) ett uppror ar Finnarne, hvarom hans yttrande är: Anno
vero sequente Finlandenses postquam viderent se a Sveonibus
pius justo gravari, nullumqne flnem insolitis onerlbus
iin-poni, ut suæ tandem consulerent libertatl, Buggonem
quem-dam ex suis in Regem elegeruut. Sed eo per Birgerum
Re-gem occiso, ad duriorem servitutem redierunt: det är:
Följande året valde Finlands inbyggare, sedan de sett sig af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
