- Project Runeberg -  Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män / 21. Winstrup-Wåmund /
274

(1835-1857) With: Vilhelm Fredrik Palmblad, Peter Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Wålunge-slägt, Tuke Jonsson af

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

274 Wàlunge-slägt, Tuke Jonsson àf.

upprorskung Bnggo dö 1310 och en dito dito 1318, är
slöseri; men skäligt är att med Messenii källa autaga, att 1313
ett uppror varit att hufva i den del af Finland, som hörde
Kung Birger till — Karelen —, hvilket landskap väl ej
trodde sig knnna bli ett sjelfständigt rike mellan Sveriges
kungarike och Ryska Storfurstarr.e, utan lär slutit sig till
sina förra herrar, dervid all sannolikhet är, att Ridd. Tuke
af Wålnnge är konungens arm, som vinner seger och
åter-lägger landet under Svenska konuugens lydno, åtminstone
påbörjar det arbete, som slöts innan freden 1323,
derunder,-enligt Messenii Chronol. Finl. Livon. & Cnrl. (T. X i Scond.
Illnstr.), Georg, Novgorods Ilerre, 1322, förgäfves anföll sjelfva
Wiborg, Karelens hufvndfäste; då således nr,Tuke bidrog att
stadga, om ock ej att eröfra, de gränsor åt Svenska makten,
som sedan bibehöllos till 1743. (Se längre ned.) Historien
har utförligt skildrat det Karellska Landskronas nedrifvande
till sista grundvalen och Svenskarnes nederlag omkring 1300,
då K. Sverkers sannolikt siste ättling i Sverige, Carl Hack,
soui räddat sig i en rysk röck bland ryssar, ned hugges*) af
en svensk, som ej heller misstäukte förklädniugen: en bland
de mest rörande taflor i våra häfder. Historien har ock
bevarat goda urkunder rörande den fred som slöts 1323, då
det förlorade redan är återvunnet ined tillökning.
Deremel-Ian måste en eller flere härfärder ha skett och en eller flera
segrar vunnits, så att anförare med ära kunnat nämnas bland
samtida. (Jmfr mo 2,257-59, 2,291 och 2,302 i Sv. Diplom,
samt n:o 2,418.) Slå vi ej här framför en dylik anförares
minne? Om det ej vore fråga om en Christen FVdlunge, som
utgått i korståg mot ryska hedningar, utan en Hednisk
Wolsunge, som härjat Christna Fransmän eller Romare;
hvilken väckelse skulle ej dylika sannolikheter, som dessa, gifva
våra skalder eller deras undanträngare, romanförfattarue?
Sannolikt kan det ock antagas vara, att den som sändes till Karelen
1313, ej var obekant med land och folk, att ban tvifvelsutan
stridt nnder Matts Kettilmundsson både då Karelen första
gången eröfrades och, som det tyckes, vid Landskronas fall
första gången förlorades. Det Småländsk-Finvedska upproret,
med en Birger (Tre hjorthorn) eller eu Bjugg (Ulfsparre)

") Se Rimchrön. XXXH.

En from liitlade hcl Carl Hack. Fru Soph. Brahe insätter honom i
don s. k. Hack och Dläfots iller Kongl Sverkcrska slägten, hvilkens
märke var dels likt runan Hak (Hagel), dels en bevingad drake, som torde
kallats blufot af samma skal, som (Var) Ulfven kallats gråfot.
(Dylika troil Sr farligt nämna med deras rätta namn.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:31:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biosvman/21/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free