Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien af U och W - Ubbe, runristare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321 Ubbe, runristare.
resa vård öfver den, som huggit mångas minnesmärken och
som’ varit angelägeu, att å så många ännu bevarade Insätta
sitt eget namn; och då det är ganska troligt, att han, som
högg åt så mången son minnesrnnor öfver en bortgången
fader, sjelf haft en fader, åt hvilken han kunnat resa
minnesvård, så är sannolikt ej mer än en och samme Ubbe
omnämnd på våra runstenar.
I slik händelse hade vår äldste namngifne blograph sin
faders graf nära Trosa bro. Fadren hette Ulair (Utof), en
Ubbes broder hette Thurkir, en Svain. Delta grafmonument
tillhör Hölebo härad. Men i det närgränsaude Rönö härad,
Ludgo socken i Aspa mellan tingshögen och bron, läses å en
runbälls ena sida: "Thura (Thora) raistbi stln thlnsi at Ubl
buanta sin," och å den andra (i Bales versstil):
Thum war
han vistaria
vaktå karla.
Stain sir si
stanr at Uhi
o tkinkslati.
Tliuras ward (man)
han wester-leds
nedslog krigsmän.
Sten denna
ståndar ät (Jbbe
ä thingstaden.
Efter versen ser man utplånade runors spår, eller
fremmande runmynders. I Aspa äng, strax derintill, läses å en
runsten: ... i hak ru tainr stain at kouthan Ubis arfa auk
Thurunar Külu brothur s Kuth hialbin aut.
Är detta den Ubbe, som nämnes såsom runristare på
andra runvårdar, så har han ej blott velat prisa andra för
krigiska bedrifter, utau sjelf förvärfva sig rält till dylikt
pris. flnru långt ban var ute i Vesterfärd, känna vi icke.
Lärde ban 1 England, snarare än af Odin, sin rnnkonst och
öfvade den sora en åldrande krigare, efter hemkomsten, nu
förande mejseln lika raskt som svärdet förut? Runristaren
har med sin mejsel dragit från Södermanland genom det
sydliga Upland in i Gestrikland. Länge må Christendomen ej
hafva förkunnats, der Ubbe går fram, för att utom
kyrkgår-dar i markerna uppresa stenar med inskrifter i samma stil,
som de gamle pboeniciernas och med skriftecken, vida mer
liknande Phoeuiciernas, än Romarnes tlllskapnlng af dessas
såvidt utspridda bokstäfver*). Der träffas ej ens den fromma
slutönskan om Guds hjelp, som ofta möter på pboenlciska
grafstenarne och på Ubbes egen minnesvård. Han synes
hafva velat undvika allt, som angaf religionsbekännelse, för
att kunna betjena personer af olika tro. Utom en Jon och
en Joan har ingen af dem, hvilka Ubbe förevigade i sten,
’) Se vidare Ny Smål. Beskr. 1. p. 50—5i.
BIOGR. LEX. XXI. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
