Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Wijkman, Sven Caspersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wi jk maw, Soen Casperswn.
201
Wijkman satt vid alla riksdagar clter 1809 till sin död
i Constitutionsntskottet. Vid 1809 års grundlagsstiftning var
ban af stort och i flera hänseenden lyckligt Inflytande. Han
var liberal, meu efter det ordets dåvarande moderata
hety-delse. I Biskop Faxes biographi af H. Schönbeck heter det:
Wijkman var bland alla scamnales den, som egde den
största parlamentariska förmågan, mesta insigten 1
rlksdags-ärenderna och största personliga inflytandet 1 ståndet. Wijkman
var en af de två i vederbörande ntskott, som vid valriksdagen
1810 ej voterade på Bernadotte. Denne kom dock, såsom folket
sjöng: "af Svea tagen mot med vänlig tallqvist, trots Wijkman
Caspersson och Hallqvist." Man trodde, att då W. ej kunde bli
bemärkt såsom voterande med massan under de allmänna
jubelropen, han beräknade mera uppmärksamhet och vigt genom sitt
förutgångna alldeles ovigtiga nej, när det följdes af hyllande
förtjusning, sedan bekantskap gjorts.
Revisor var W. i Stats-, Banco- och Biksgäldsverken
1803, 20, 22. Discontrevisor 1813, Revisor i
Krigsutredningen 1811—18. Var Ledamot i Landtbruksakademien. Som
Tbeolog sträfvade Wijkman ej efter anseende, snarare
af-fecterade han större okunnighet än som kunde vara hos en
f. d. Theol. Professor antaglig. Dock gick han häri ej 6å
långt som många audra prælater 1 den tiden. Då inom
Constitutionsntskottet H. Järta uppläste förslaget till 1809 års
grundlag och der föreslogs att blott binda Konungen vid 1593
års mötesbeslut, vände C. v. Rosenstein sig till Wijkman med
frågan: Är det icke nog att nämna 1593 års mötesbeslut? hvilket
Wijkman biföll; erkännande v. R. vid berättelsen derom, att
ban ej säkert mindes, huru de andra symbolerna tillkommit,
meu var viss, att det skett på ett apokryphiskt sätt. — Vid
riksdagen 1809 var Wijkman jemte v. Rosenstein, S. J. Almqvist
och Forssén de som först förordade religionsfrihet 1 den
ny-uiodlga betydelsen af af fallsfri het, ehuru de ej uttalade sig
så öppet inom ett preststånd, som tydligen i R. F. 16 blott
såg och ville se fråga oin religionsfrihet för utländska män,
af annan confession, hvilka ej skulle frestas att från sin
religion affalla för borgerliga förmåner bland Lutheraner; men
då den lilla oppositionen sträckte gevär, dolde de ej att de
biföllo hvad pluraliteten ville. Wijkman yttrade vid det
tillfället: "Att ifrågavarande förslag till en allmän grundlag ej
kan upptaga alla speciella casus, utan endast bör innehålla
grundlinierua, lärer en hvar lätteligen inse. Efter min
öfvertygelse är det icke tvånget, som bör verka i
religions-mål . . . Ofta kunna lagarne ej verkställas. Kyrklagen t. ex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
