Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wikmansson, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
WIKMANSSON, JOHAN.
Jolian Wikmansson, född d. 28 Dec. 1753, död 1800, gjorde,
enligt G. A. Silverstolpe, epok I sveuska musikens liistorin,
likasom förut Roman, Händels lärjunge, hvilken var den
förste svenske man, som vann sig ett namn såsom
compo-si tör.
VI göra med mlnuestalarcn Silverstolpe först en allmän
öfverblick öfver W—ns husliga lif och lycka. Han
efterlemnade cn maka (Sara Christina Een, enka efter Organisten
i S.-t Nicolai och Instrnmentmakaren J. Öberg, med hvilken
W. blef gift 1782) och cn dotter, hvilka med möda rycktes
från hans jordiska öfveriefvor. Under knappa vilkor hade
han, biträdd af sin makas arbetsamhet, njutit en lngn
lefnad. De hade "njutit lifvets sällaste lott alt Inskränka
behofven efter sin förmåga" (detta var G. A. Silverstolpes
lara 1801) och tiliskrefvo sin bergning blott sin egen Dit
och möda. Bland hans sista yttringar på dödssängen var,
att lifvet är ett lustspel, hvars upplösning oila är besvärlig,
men alltid lycklig. Vännen som emottagit denna bikt, är
tvifvelsutan G. A. S. sjelf, som då väl lär såsom räknande
meriler till pastorat (dylikt vanns), ansett sig skyldig erinra,
för att tala bildade mäns tungomål, det tragedien blandar
sig med komedle/j på lifvets stora theater. VV. egde i hög
grad förmågan att meddela sin egen mot verldens motgångar
härdade styrka och att väcka förakt och löje mot bedrägeriet
och dårskapen. S. slutar sin skildring af W—ns personlighet:
"Men lycklig du Wikmansson, som flyttade från en verld, der
sällheten endast sväfvar i inbillningens drömmar. (Således
tänkte G. A. S. ej lika med W. att lifvet var ett lustspel,
som alltid slutade lyckligt.) Ditt öga såras ej af att se
rättvisan förtrampad, dygden förföljd, afunden, hatet,
hämnden, förödelsen rådande och hela slägtet famlande bland
villor, ett ofTer för sin egen svaghet ... En evig dag omger dig
och dygden, förklarad och obehindrad i sina verkningar,
skänker dig sin belöning i ett sinneslugn utan skiften, i
åskådningen af en allmän harmoni i naturen. Den lycka
som här i verlden vägrades din dygd, är vunnen. För ditt
rykte hos efterverlden äro dina gerningar och ditt snille en
säker borgen."
Om Musikern är det intressantare att höra konstdomaren
S.: "Naturen hade bildat W. till konstnär. Hon hade gifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
