Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wikmansson, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
VIKMANSSON, Johan.
honom snille och känslor.’" Redan I barndomen visade sig
de musikaliska anlagen. Han åtnjöt ock i tvenne år
imder-vlsnlng i claverspelnlng och Generalbasen af den "för lika
mycken grundlighet som originalitet utmärkte"
Hofcapellmä-staren P. Johmen. Likväl blef den lyckligt belrädda
konstnärsbanan afbruten, enär föräldrarne ej gittade vedervåga
ytterligare omkostnader åt en konst, "som öppnade så svaga
utsigter för den som var bestämd att genom eget arbete
förtjena sin föda." Då han nu sökte lära ett handtverk, valdes
det, som mest öfverensstämde med hans anlag. Han sattes
i "mathematlsk instrumentmakarelära" uti Köpenhamn 1770.
Fadren (Färgare I Stockholm, Johan W.) följde honom sjelf
dit, och så länge han der förblef, gick allt väl för sonen;
men efter fadrens återresa, kom den qvarlemnade lärlingen
att lida stor nöd. Han måste omsider rymma från mästaren,
af hvilken han blef svåra misshandlad, irrande derefter
omkring i en af Köpenhamns förstäder. Endera dagen, en
stormig höstdag, då hans bekymmer var som störst, blef
han bemärkt af tvenne förbigående fruntimmer, som
underrättade sig om hans ställning och erbjödo honom att i deras
hus afvakta ovädrets slut. De hade ett claver. W. kanile
ej motstå sin lust, utan satte sig ned att spela, något som
han ej öfvat sedan han afreste från Sverige; följden var alt
han fick Informera de unga fruntimren och vann geuom dem
flera elever. Ändtligen erhöll han ett länge afvaktadt svar
med understöd hemifrån, så att han kunde resa till Sverige.
Hemkommen tog han (1771) tjenst vid postverket, året derpå
vid nummerlotteriet; "befordrades" 1773 till
Contoirsskrlf-vare och kort derpå till Rese-inspector och
Kammarskrifvare i Castelletto-Gontoret. Efter flera utförda commissionM
till verkets förmån, uppdrogs honom 1778 Casseurssyslaa,
och kort derefter erhöll han Kamrerarefnllmagt. "Han Mr
en träl i sitt embete," som dock ej hade för honom annat
intresse än skyldighetens för vinnande af en knapp
bergning. Under tiden samlade han sina stora musikaliska
kunskaper, dervid han måste bli sin egen läromästare.
Någon tid efter sin återkomst till Sverige blef ka»
antagen till Organist vid Holländska Reformerta Kyrkan
Stockholm, etter tillbud af en af Kyrkoföreståndarne, ock
1781 emottog han samma befattning vid Storkyrkan, f>e
musikaliska studierna fortforo att öfvas med all flit. I ,,lir"
jan spelade han alt-violin. Men efter en närmare
bekantskap med Pihiman, bestämde han sig för Violoncellen, P
hvilket instrument Pihiman var, enligt Silverstolpes oraHöø,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
