Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dacke, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Däck k, Nils.
förgäfves, att il c belägrade Bergquara. I ett enskildt samtal
med Gustaf Olofsson förklarade l). sin afsigt vara, att skaffa
allmogen rätt, ock lofvade förlikning, möt det"alt allt kom åter
i gammalt lag och skick och allmogen befriades frän nya
utskylder. Vapen-stillestånd ingieks för tiden mellan d. 21 Juli
och d. 1 Nov. 1K42. Bönderna lofvade Konungen trohet, och
att ulgöra alla brukliga skatter. Sedan drog Stenbock till
Vestergötland, oeh D. satte sig i besittning af Bergquara, som
nedhröts och plundrades. Flera Konungens fogdar ombragles,
och D. skickade budkaflar till menigheten i Vestra härad, till {+-+}
sägande’’ dem att förena sig med honom; i annat fall hotade
lian dem med mord och brand. Alla, som visade
tve!,samhet, kallades herrchyeklare. Emedlertid hade Mäns Johansson
Kält och Dag och Axel Eriksson Bjelke med de båda Tyska
ianiekorne och 100 ryltare brutit in i Småland, f<ir att
förslärka Stenbock; men de blefvo vid Kisa innestängde mellan
bråtar’, och undkommo endast, derigenom att cn bonde
visade dem cn lönnstig. På återfåget ledo de likväl betydlig
förlust, och alla tagna segerbyten bragte bönderne till
hufvudha-ren, som vid Wexiö stod under vapen, anförd af D. sjelf.
Svenska hufvudstyrkan anfördes af Lars Siggcson Sparre och
Johan Thuresou Boos. Dessa härhöfvidsmän mottogo i
Jönköping trohetsförsäkringar af den deromkring boende
menigbeten ; hvarefter de läto härens inbrott i de upproriska
di-striktcrna föregas af varnande skrifvelser. Äfven Oslgötharne
tillskrcfvo Smålandsbönderna, och bådo dem taga sig tillvaro
för brott mot cdsöret. Konungen misstrodde likväl
Ostgöthar-lie, och det med grund; ty upproret hade äfven spridt sig
lill de sednare, och några af D:s underanförare ströfvade
unda till Ostergöthland och uppviglade der bönderna. Innan
Sparre och Boos hunnit fram till Wexiö, såg man utanför
denna stad Gustaf Olofsson föl1 andra gången; men för D:s
öfverlägsna antal nödgades han draga sig tillhaka.
Emedlertid hopades farorna för K. Gustaf. Doft
missnöje, uppenbart uppror och farliga rustningar omvexlade i de
särskilda landskapen, och med utländningen var ingen säker
fred, hvarken med Liibeck, eller Danzig, eller Preussen. I
Mecklenburg salt Hertig Albrecht, färdig att begagna sig af det
inbördes kriget i Sverige, för att göra sina anspråk gällande.
Christian II:s arfvingar hade ej förgätit alt framhålla sin
föregifna rält til! Nordens riken, och Kejsaren gynnade dem, samt
stod i fiendtlig beröring med Danmark. Omsider skulle detta
äfven sträcka sig till Sverige. I Tysklandfstämplades mot K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
