Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalin, Olof von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
Dalin, Olof von. 59
af första rangen," och på Cardinalens befallning Öppnades for
honom alla bibliotheker ocb alla dyrbara samlingar. Han delada
sin tid mellan den förnäma och lärda verlden, på båda stält
len lika omtyckt; bland hans bekantskaper från denna resa var
den ryktbare Ramsay, som brefvexlade med D. ännu efter
dennes återkomst till fäderneslandet.
Hemkommen fortsatte D. sin författare-verksamhet. och för
Svenska historien gjorde ban lyckliga fynd, såväl i de
offentliga bihliothekerna ocb arcbiverna, som i de enskilda samlingar,
hvilka på adliga herresäten förvaras, såsom pä Sko kloster,
på Salstad ocb i Rålambska Bibliotheket i Stockholm. Det
höga förtroendet, han nu erhöll, att bandleda den femårige
Kronprinsen, härledde sig af den allmänna aktning, som
äfven till thronen bragt D:s namn. Så berättar en af hans
minnestalare ; deremot förmäler Gr. Tessin, att han endast med
yttersta svårighet förmått Drottningen att till detta lärarekall
nämna en man, för hvilken bon hyste det högsta misstroende,
så att såsom ett villkor för hennes bifall fordrades, det Tessin
alltid skulle vara närvarande, då D. underviste Prinsen.
Sedan förvärfvade D:s skaldegåfva honom hofvets ynnest, så att
han möjligen aktades värdigare att vara Guvernör, än Tessin
Præceptor, efter hvad denne sednare harmsen tillägger. Den-*
ne hans gynnare förebrår D. otacksamhet, säger sig en gång
hafva afböjt hans aflägsnande frän den honom anförtrodda
undervisningen, och ej heller hafva haft någon del uti hans
förafskedande. D. blef 1756 stäld för en Cancellirätt, och
anklagad för att med an allt för fri penna hafva berört heliga
saker. Enda påföljden blef, att han en tid skilj des från
hofvet- Sedan den tiden säges D:s helsa och munterhet hafva
försvagats, och af fruktan att den dåvarande gäsningen kunde
föranleda ytterligare förföljelser, kastade han pä elden sin
res-journal och de anteckningar ban fört öfver mer och mindre’
bekanta händelser i det allmänna , sedan 1734 års Riksdag. Han
beklagade sedan ofta den förlust för det allmänna, som ett dylikt
förhastande vållade. Öfver D:s aflägsnande yttras af Gr.
Scheffer : "ätten i fria länder ofta sedd, och snart sagdt oundviklig ,
politisk ställning var driff|ädern till alltsammans, och, att lyckan,
sig sjelf alltid lik, inom få år åter upprättade hvad henues egna
bänder nedrifvit." Deras Majestäters nåd bibehöll D. alltid
o-rubhad, och den af honom pä Kronprinsens undervisning
nedlagda möda rättvisadcs genom de ansenliga framsteg, som
Kronprinsen röjde vid den offentliga examen, som med
honom anställdes i Ständernas närvaro 1756, då D. frånträdde
sin lärarebefattning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
