Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalin, Olof von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dalin, Olof von.
59
endast en litterär-historisk märkvärdighet, såsom ett af hans
mest värderade producler, och särdeles såsom det, hvarpå
samtiden byggde förhoppningen att i förf. få se
fäderneslandets häfdatecknare. Stycket var skrifvet i Hattpartiets
infer-esse, och förfelade ej att vid författarn fästa eu betydenhet,
som andra alster af hans penna ej jäfvade. Bland hans
poetiska arbeten märkes sorgespelet "Brynilda," öfver hvilket
Leopold yttrar, att det var olyckligt i allt, till och med i dess
teckning. D. egde ej det djup och det allvar, den förmåga
att intränga i skiftningarna af särskilda charakterer, att
utveckla en med omsorg anlagd plan, som fordras, för att
bilda en god tragedi. Ickè heller ersättas dessa djupare
brister af en skön och jemt hållen stil; utan denna släpar sig
fram i tunga Alexandriner, och den prosaiska trivialiteten i
uttrycket omvexlar sällan med en cothurnen värdigare diction,
med lifligare målningar af hjeltemod och passion. D:s
sånggudinna bar ej mask och den tragiska dolken; hon jollrar
heldre glad och skämtande, strör kring sig infall och ett
komiskt salt. Det var uti komedien Styrbjörn eller den
Afund-sjuke, der D. röjde sin förmåga som (Jomicus, och der ban,
enligt samtidens omdöme, visade sig fullt jemförlig med Holberg
och Moliére. I sina otaliga tillfällighctsstycken nedlät ban sig
att tända rökoffer åt hofvet, åt Maecenater, åt de sköna,
hvartill anledningen hämtades än från en namnsdag, än från cn
förlofning, än från ett dödsfall. Med rätta är anmärkt, att
om den ständigt strömmande skaldeådran var villkoret för D:s
umgänge i de högre kretsar, dit ban af samma poetiska
förmåga blifvit lyftad, hade för hans skalderykte det varit
fördelaktigare och en oeftergiflig pligt mot honom sjelf, attbryta
dessa band och glömma de stora, för att sjelf blifva stor.
Stycken, der ban förstår roa, och tillryeka sig läsaren, äro
sagan oin Hästen, vissa artiklar i Argus, den Afundsjuke och
Aprilverk om vår herrliga tid. Likväl äro om sistnämnde stycke
meningarna delade, då man nekat det genialitet i
uppfinningen och frihet i utförandet, så väl som en djupare och mera
poetisk ironi. Versificationen berömmes.
Uti "Arngrim Berserks förträffeliga tankar öfver ett fynd i
jorden" drifver D. gäck med det antiquariska vurmeriet i sin
öfverdrift bos en Björner och andra samtida. Vid
bedömman-det af de visor D. författat, hafva flera konstdomare
frånkänt honom hvad som är visans lifsprincip, det musikaliska
sinnet, under det en tredje författare söker mildra det hårda i
omdömet derhän, alt D. endast var otillgänglig för intryck af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
