Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalin, Olof von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
Dalin, Olof von. 59
musikalisk grannlåt, och anser dessa samma visor af en art
och beskaffenhet, som omisskänneligt förråder sin diktares
naturliga sinne for tonkonstens behag. Mindre känsla, än
epigram-matisk uddighet utmärka hans af infallen flödande små
stycken, hvilka gerna klädde sig i idyllens drägt, ehuru
främmande denna var för andan och tonen i dessa författarens
producten D. underlät ej heller att försöka sig i
behandlingen af andlig skaldekonst, till hvilka stycken höra qvädet:
"Förblindade verld" och imitationen af Popes "Allmänna hön."
Öfver D:s småstycken synes detta omdöme vara behörigt, att
ban af sin lätthet att finna rim oeh uttryck för tanken
förleddes till att i tillfällighetsstycken förspilla sin talent, utan
att denna numera är sä märkbar, som i en tid, då ett rått,
obearbetadt språk för den bildande handen böjde sig i smidiga
vers, då skrifartens renhet och lätthet ersatte frånvaron af
omvexlande rikdom i uppfinning och af melodisk hänförelse i
skaldespråket. Rimmet gömde sig under D:s penna, slöt sig
otvunget till tanken och tjente till ursäkt för en enformighet,
som i den enahanda anledningen eger sin förklaring. D:s
förtjenst är, alt hafva hvfsat och till en hög grad utdanat
Svenska språket, skänkt sina poëtiska arbeten un logisk
bestämd-bet och regelbundenhet, vårdat versbyggnaden, och framför
allt i prosan utbildat cn stil, som framskred uti orubbad
jemnhet, med lätta behag och osminkad naturlighet. Det hårda var
afnött, det stela oeh kantiga undanböjdt och det råa hade
vikit för bildningen. Hans Svea Rikes Historia gör oss bekanta
med den förtjenstfull» stylisten , som ännu ej satt sig i
oinskränkt besittning af sitt ämne och af en pröfvande kritik.
Han öfverträffar Lagerbring lika mycket i framställningens
värdighet, som ban för denna sednare nödgas vika, sä snart
fråga blir om grundlighet och utbredd detaljkunskap. En mera
originell, än af granskningen godkänd åsigt ligger till grund
för tidsbestämningen i fråga om Skandinaviens colonisation och
dess första bebyggande. Med den uträkning, som hämtades
från vattenminskningen, då denna fixerades till ett halft tum på
året, eller "två goda Svenska alnar på 100 år," ledde sig
D. till det resultat, att vattnet för 2Ot)0 år sedan gick några
och 40 alnar högre, än pä förf:s tid, oeh att i förstnämnda
tidsålder utgjorde Seve-herget det längsta, fasta land i Sverige.
Han härleder Skandinaviens första invånare från de Skyther,
hvilka för Darius Hystaspis flydde ur sitt gamla
fädernesland, men förser sig mot cn strängare kritiks fordringar, då
han sammanblandar Hcrodoti Skyther med Bndinerna, och frän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
