Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ehrenpreus, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
EanENPKEUS, Carl.
neil, Lade blifvit deras bvardagsro; ja döden blef dem icke
mera förskräcklig, sedan ban stundeligen fick vara i deras
sällskap." E. gick dagligen till sin Konung med expeditioner
och underskrifter. "I retranckementer ock på vallarne
dvaldes Konungen; på trumman skref ban sitt namn."
Omöjligheten af ett längre försvar erkändes allmänt, och efter prof på
elt hjeltemod, som gränsade till det otroliga, gick K. Carl
öfver till Sverige d. 10 Dee. Samma afton hesteg E. en jakt,
som tog ombord Cancelliet och alla dess handlingar. Faror
och svårigheter tillstötte i mängd; på sjön låg tjock is, som
man måste såga sönder, för att komma fram, och från land
fingo de en ovänlig hälsning. En fiendtlig kula genomborrade
jakten uti vattcngängen nära intill kölen. Skepparen Smitt,
densamme med hvilken E. år 1712 gått ut frän Götheborg,
var den, som genom rådighet räddade alla från en
ögonsken-lig dödsfara. Han stack sin arm i ena hålet på kölen, och
tillstoppade den andra öppningen med hvad som i hast var att
tillgå. Sedan lät han med tunna blyplåtar beslå båda
öppningarna. Knappt var denna fara öfverståndcn, innan en ny
styckekula kom, och dödade en Cancellist vid namn Gläser,
och en Polack, som stod vid sidan af E. Då jakten följande
dag hunnit ut i öppna sjön, träffade den på Vice-Amiralen
Taube, som med 7 Örlogsskepp kryssade mellan Pommerska
vallen och Skåne. E. jemte Mullern, då Ombudsråd, och
Cedercreutz, då Registrator, sedan RiksRåd, hämtades upp om
börd på Taubes skepp. Storm och oväder fördröjde
segelfarten, och först femte dag Jul landsattes E. i en slup vid
Ystad.
Han hade snart den tillfredsställelsen att återse sin
Konung, som alltid omfattade honom med samma nåd. Under
första infallet i Norrige, begagnade E. sin ledighet till att
göra en resa till Wermland. Vid samma tid trädde han i
äktenskap. Han hade ej varit borta mera än 6 veckor, då ban
ånyo inställde sig i Lund och der återtog sin embetsbefattning.
Konungen gjorde rustningar för ett nytt tåg till Norrige.
Krigsexpeditionen var i oupphörlig verksamhet, och kl. 2 hvarje
morgon började Ijcnstemännens arbete under monarchens ögon.
Ingen ansträngning var svår för dem, "som visste, att
Konungen räknade alla andras möda, förutan sin egen."
Defordringen lill Assessor i Svea Hofrätt var oväntad,
och sättet, hvarpå fullmakten kom E. tillhanda , lemnade honom
i villrådighet, om ban skulle mottaga eller undanbedja sig denna
nåd. D. 15 Febr. 1718 en afton, då E. gick från Cancelliet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
