Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ehrenpreus, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ehrenpreus, Carl.
481
till sitt logis, mötte bonom på gatan en Cancellipost, som
tillställde honom ett papper, utan att hunna upplysa om dess
innehåll. Då E. hora hem och läste fullmakten, började han
frukta, att han fallit i sin herres onåd, helst denna befordran
kommit, utan att ban sökt den, och derjemte stod i strid med
hans föresats att aldrig öfvergifva Konungens person. Han tog
till råds sin svåger^Feiff, som tillstyrkte honom att mottaga
fullmakten, hvilken vittnade om Konungens önskan att
förskaffa honom en befordran, som i saknad af någon ledig plats
ej^kunde vinnas i Cancelliet.
I allmänhet ansåg man E. mindre vuxen en
domare-befattning, derföre att han ej förr handlagt juridiska mål, och
man önskade, att Cancelliet ej gått miste om en mans
verksamhet, som på detta fält med rätta hölls för oumbärlig. Snart
tystnade likväl hvarje fordom mot en man, hvilken såsom
domare lika mycket utmärkte sig för vidsträckta juridiska
insigter, som för skarpsinnighet, oväld, charaktersfasthet och
menniskokärlek. Han var en fiende af alla chicaner, hvarigenom
den enfaldige snärjdes, och lika benägen ban var att öfverse
med en ringa förseelse, lika strängt beifrade han brottet, som
blifvit en vana. "Han hörde med tålamod, tjente alla med
gladt lynne, och afviste äfven dem med behaglighet, som icke
kunde villfaras. Genom vänlighet läftade ban förtryckte och
sorgbundna sinnen; genom saktmodigbet uppmuntrade ban
enfaldig fromhet; och genom all varsamhet satte han blygsel och
förfärelse i slug vanart."
Såsom ledamot af Justitiæ-deputationen utarbetade ban
ändringen i gamla lagens stadgande om börd. Assessor E. var
eftersökt, så snart i den tidens riksdags-cominissiouer och
de-putationer vigtiga ärender förekommo, och på hans verksamhet
förvara de offentliga handlingarne många vedermälen.
Ständernas oinskränkta förtroende hade han förvärfvat, ocb hans
upphöjelse till RiksRåd (1759) — ett for hans dåvarande
befattning alldeles ovanligt steg — gillades på det högsta af
allmänna rösten. Man önskade bans duglighet ett vidsträcktare
fält för dess verksamhet. Och alt de högsta äreställen vunnos,
utan att sökas , efter 25 års tjenstgöring i Hofrätten, befriade
från afund en man, hvars stora förtjenster endast kunde
jemföras med hans anspråkslöshet. "Han var ödmjuk i största
höghet, stilla i bullersammaste oro, och orörlig i omskiftliga
tidehvarf."
Många vigtiga värf fortforo att taga E:s verksamhet i
anspråk , "såsom Stats - Commissionerae, Ostindiska handeln m. m."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
