Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Ehrensvärd, Carl August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
Ehrensvärd, Carl August.
E. skildras af siu samtida Adlerbeth lill si» charakter
sålunda: "Han var en man af Gudsfruktan, mensklighet och
medborgerlighet; hans seder buro stämpeln af hans
grundsatser; oföränderlig och lugn i medgång och i motgång; aktande
hvarje menniska som sin like, och ett högre stånd blott som
ett högre tillfälle att gagna; värd genom sin själs
förmögenheter alt lefva i en ljusare, och genom sitt hjertas böjelser,
i en mindre förderfvad verld; men det oaktadt, alllid mera
grannsynt på egna än på andras brister. — Han hade en stor
charakter. Han berodde aldrig af lyckan och hade varit den
samma i det lägsta stånd och i del högsta, i vallmarn och i
purpurn. Lika skild ifrån fördomar i sina begrepp, som från
enskilta afsigter i sina gerningar, kände lian hvarken dessa
passioner som äro utbrott af en sårad egoism, eller dessa
svagheter som fästa sig vid ytlre omständigheter. Afund och
bämnd, högdragenhet och fåfänga voro känslor, som ban aldrig
erfarit. Han betraktade hvarje sak sådan den i sig sjelf var,
men han hänförde den icke till sig. Deraf detla lugn i hans
själ, som svarade mot dess renhet: deraf denna ädelhet i
tänkesätt, som upphof sig ända till en för små och vanliga
själar ofatlelig grad af dygd. Han var beherrskad af silt snille.
Den hänryckning, som merendels tillhör stora talanger, var
bos honom ett hufvuddrag. Då hans inbildning var sysselsatt,
vårdslösade ban ofta de smärre afseenden, som i loppet af
vanliga förrättningar pläga och, inedgifvom det, äfven böra
iakttagas. Han bant sig med svårighet vid vissa tider, vid
viss ordning, vid vissa former. Hans lynne var i allt mera
skapadt för det bela än för detaljer. 1 de större förvaltningar
som voro honom uppdragna, kunde denna egenskap leda till
verkliga fel: i sammanlcfnaden, någongång få ett utseende af
besynnerlighet, någon gång stöta deras egenkärlek, som ej
kände honom. Han var naturens barn i känslornas renhet,
snillets i tankarnes liflighet, ban tillhörde sanningen lika
mycket som inbillningen." Han var oegennyttig, "men hans
o-cgennytta var ej verkan af en långsam begrundning; den flöt
af en medfödd ädelhet i hans själ, samt af den vidsträckt
omfattande blick, för hvilken den enskilta varelsen likasom
försonade sig. Af samma grund tillhörde ban mera
menskligheten än menniskor. Allt hvad som befrämjade upplysning
och förbättring var bans föremål: alla som dertill bidrogo,
hans vänner. Han hade afundsmän ocb ovänner, men var
sjelf ingens; det goda lians oväldiga öga upptäckte bos dessa,
förduuklades aldrig i haas omdöme af deras enskilta tänkesätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
