Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Ehrensvärd, Carl August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ehrbnstäp. v, Carl August.
207
emot honom. Varnad om deras försök alt skada honom,
fortfor han alt göra dem tjenster, icke som det plägar sägas
för att hämnas genom ädelmod, utan för det han icke kände
nägon hämnd. I enskilta värf och afhandlingar var han af en
uppriktighet, cn enkelhet, som kunde missbrukas till Lans
förfång. Konsten att misstro menniskor — kände ban ej.
Rikedomar hade för honom inga behag; fattigdomen ingcuting
föraktligt. Han var utan ärelystnad. I sin busliga lefnad var
ban den bästa make, far och husbonde; i umgänget sina
vänners vällust.".
Grunddraget i hans charakter var sträng moralitet, cj
religiositet, ty bans samtid var ej religiositetens, åtminstone
icke Christcudomens. Men under tider, då den enkla
Chri-stcndouicn föraktas, tar det religiösa elementet i menniskans
bröst sin tillflykt till magiens religion! Särdeles eger
detta rum i stora brytnings-perioder i mensklighetens historia
ocb hos vissa stora menniskor, som äro personifierade
brytningsperioder. E. lutade en gång till Magien. Finnen
Björn-ram från Savolax spelade, som man vet, just nu rolen
afMa-gus. E. var i sällskap roed honom en tid, hvilket för tre
veckor sä förbryllade honom, att bans sömn försvann. En
natt hade Björnram med sin adept infunnit sig pä Johannis
kyrkogård , klädd i cn Magiers drägt och med cn trollstaf i
handen. Somliga berätta, alt lågor uppstigit från kyrkogården,
andra alt kyrkoporten blifvit öppnad genom Björnrams staf,
men åter slagit igen med ett förfärligt sken. Björnram
bleknade, sade, att något i tillredelserna var försummadt. E. gick
hem, skref dagen derpå ett bref till Magiern. deri ban uppsade
all bekantskap med honom. Man torde äfven kunna härleda
E:s deltagande i FrimurarOrdcns högsta mysterier från samma
böjelse för det underbara, om ej äfven högst prosaiska
naturer af simpel nyfikenhet denna tid deri låtit initiera sig.
E. bar visserligen som författare grundat sin odödlighet,
men man bör ej förbise hans oförgätliga talent att teckna. lian
skulle hafva eröfrat hvilken af Apollos lagrar ban bemödat sig
att vinna. "Han hade kunnat bli stor sculptör, stor målare,
stor poet, stor talare, om bans skickelse velat, att ban i titi
bundit sig vid det mechaniska i konsten. Idealet af det
sköna låg fullformadt i hans själ. Det gaf honom öga alt skåda
naturens skönhet, både i henne sjelf och i konsterna. Det
ledde honom till clt slags dyrkan för antiken, emedan han
der igenkände hennes trognaste bild." — Hans teckningar
bäfva en sällsynt fullkomlighet, men ock cn alldeles egen stil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
