Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Ehrensvärd, Carl August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 Ehrensvärd, Carl August.
"Han visste i detta ämne, som i andra, att ur det
sammansatta utleta det enkla, soin gör effeet. Några drag, utkastade
på papperet i ett ögonblick, gåfvo ögit eller åtminstone själen
allt hvad den finner på en väl utarbetad tafla oe!i oflta mera.
Hans carrikaturer voro hans yppersta nöje och ofta ett slags
hieroglypher af hans tankar, som röjde den rikaste inbillning,
mycken sinnrikhet och stundom en fin, men alltid oskyldig
satir. Man kunds kalla dem epigrammer för ögat." I bref, i
sällskaper, ja på sjelfva embetsrummet roade han sig med
teckningar. "I sällskaper satte han sig vid ett bord, hvarpå
penna oeh bläck och papper voro för hans räkning laggda.
Och under det han deltog i samtalet, tecknade han hvad’helst
honom i hågen rann eller för ögonen kom. Merendels var det
satiriska drag, för hvilka han ej skonade sina bästa vänner."
Så fördref ban tiden då de öfriga af sällskapet sutto vid
spelborden, så förkortade ban "i embetsrummet dermed den långa
uppläsningen af akter och föredragningen af mål, på hvilka
ban likväl fäste all nödig uppmärksamhet. Skulle denna
någon gång brustit, så afhjelptes bristen genom dem som honom
omgäfvo. Man förlät honom att ban stundom var tankspridd,
då man visste att han alltid ville rätt." Märkvärdiga äro hans
teckningar ur Svenska Historien, från Fornjoter till Adolph
Fredrik. "Det är ingen rent objectiv framställning, som man
i dessa fria konstverk bör vänta, utan det är E. sjelf man
alltid igenfinner, än poetiskt diktande, enligt sin fina känsla
för det sköna och c.dla, än komiskt skämtande öfver det han
finner fult och styggt. Stundom uttrycker ban på ett löjligt
sätt något ganska allvarsamt. Ofta tyckes kan con amore gjort
ansigtena förskräckliga eller löjligt fula, för att visa huru den
nordiska fysionomien står efter den sydliga i regelbunden
fägring." Det må tillåtas, att anföra några de mest
charaktcri-stiska. Under en teckning af Odens tåg till Norden läses:
’’Ledsen vara blott Kung, vill bli Gud, söker okunnigheten,
råkar Sverige." Sverige såsom valrike föreställes af två
pojkar som skiss. Vid Håkans giftermål med Margaretha låter
ban i sjelfva bröllopssalen ett par framstående groteska figurer
knyta näfven åt hvarandra. Lagman Thorgnys näsa uttrycker
med sin spetsighet det skarpa i hans tal. Olof sitter mulen
och med handen bakom örat och hör på. Erik XIII gör sin
hund till ErkeBiskop och kör sedan bort honom med en spark
under svansen, hvarvid tiaren och kåpan falla ifrån honom."
Stundom tyckes E:s hand hafva tröttnat, men aldrig hans snille.
Äfven i de vårdslösa streck och liksom ur pennan fallna plum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
