Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Ekeblad, Claes den yngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E k i! b l a », Claes d. y.
Blef 1746 Riks-Råd; 1747 Riks-CancelliJRåd; 1748 R. o. C.
af K. ML O.; 1751 Öfverste - Marskalk; 1761
Cancelli-President samt Caneeller vid de K. Ordnarne; 1762 Aho Akad.
Canceller; nedlade Råds-embetet 1765; återtog det 1769.
Upsala Akad. Canceller under Kronprinsens vistande utrikes
1770; dog d. 9 Oct. 1771. — Ledamot af Vet. - Akad.,
Vittert.-Akad. ocli Vet. Societ. i Upsala.
Grefve E. erhöll sin första undervisning i föräldrarnes
hus, fortsatte den i Upsala ocli Åbo, och fulländade den
vid flera utländska högskolor. Bland dessa var Halle den
tiden mest i rop för de båda frejdade namnen Franke och
Thomasius. I Åbo blef ban efter den tidens hriik väld till
Rector illustris. Efter slutade studier beträdde ban den
diplomatiska banan, och reste till Soissonska Congressen, der han
arbetade i Svenska Cancelliet under Ambassadörcrne Riks Råd,
Carl Sparre och Presidenten Baron Gedda. Vid denna
tidpunkt stod Sverige i tvetydiga förhållanden till Europas
makter genom förbund med stater, som hade stridiga intcressen.
1724 ingicks alliance med Ryssland och året derpå biträdda
Sverige Hannoverka förbundet mellan England och Frankrike,
Sistuäinnda förbindelse gaf anledning till rikets deltagande i
Soissonska Congressen. Höpken skrifver: "man väntade stora
saker för Europa af en sådan allmän samling; men dermed
gick efter vanligheten: man hvilar sig med underhandlingar
om fred, och nyttjar den hvilan till nytt utbrott."
Efter Congressens slut reste R. R. Sparre till England,
der han var Minister. E. följde honom dit, och var några
år anställd vid Svenska legationen. 1750 återkom ban med en
rik skörd af kunskaper och iakttagelser till fäderneslandet,
der ban få år derefter lemnade ett hedrande prof af flit och
kunskaper i det utförliga sammandrag ban gjorde af Riks.
Ständers till år 1754 gjorda Anmärkningar och Författningar.
Ättlingen af en bland rikets första familjer fann mindre
smak i den tidens hofnöjen, än i den aldrig tröttnande
verksamhet, som endast i ombyte af göromål sökte sin vederqvickelse.
Han önskade ingen hastig befordran, ulan endast den som var
förtjenstens belöning. Hoftjensten behagade honom icke:
"E-buru slor nåd det vore, att fä uppvakta sin Öfverhet",
skrifver E., "kunde dock Öfverheten ej vara nöjd med att se
någon inskränka sin lefnad inom arbetslösa tidsfördrif. Ungdom
och liflighet behaga endast till cn viss lid, och om denna
tiden gält fruktlöst förbi, lemnas ej annat qvar, än ett ledsamt
bi o c k. lex. IV. 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
