Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fabritius, Ludvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
F a b r i t «u s, Ludvig,
samt bereda ost och smör, och hvar tredje dag bära dessa
produkter till sitt hushondfolk i staden. De tre slafvinnorna
fattade tycke för den unge Ex-Lieutenanten. De skänkte
honom till en början ett par skjortor, och förklarade efter
någon tid sin åstundan, att han ville taga de båda af dem, som
voro ogifta, till hustrur, hvilket förslag vore så mycket
mindre att förkasta, som de härstammade från en adelig ätt i
Wolhynicn och i en framtid väl kunde lösköpas. F.
föreställde dem, att detta stridde emot Ghristendomen, som vore deras
gemensamma religion, hvarpå de svarade, att man måste rätta
sig efter seden i det land man vistas. F., som hade föga lust
till en sådan allvarlig förbindelse, utbad sig betänketid.
Mellertid hade Butler och Ternlund med sitt Indiska
sällskap, på vägen från Terki till Derbent, ankommit till Tarku
och träffade der F:s resekamrater. Båda partierna
öfverenskommo nu att företaga resan i en gemensam karavan, men
innandcss gick Mola, den sid. 281 omtalte Banianen, i följd
af ett gifvet löfte, till F:s husbonde och lösköpte konom för
400 Rubler. F. blef nu inkallad till staden och erhöll der
underrättelsen, att han blifvit såld och kunde förfoga sig
till sin nye kusbonde. Mon när en af de tre Polska
fröknarna, som följt med till staden, hörde detta, rusade bon
tjutande in till sin husbondfru, kastade sig till hennes fötter,
påminte om sin femåriga trogna tjenst oeh sin matmoders löfte
att förhjelpa henne till ett godt gifte, tilläggande, att hennes
tycke fallit på denne främling, som vore hennes "landsman",
och besvor henne, att ej släppa lös ynglingen, utan hvilken hon
ej kunde lefva en enda dag. Den beskedliga frun, som fann
detta tal billigt och ganska förnuftigt, gjorde föreställningar
bos sin man; denne svarade, att kan, utan att fläcka sin
heder, icke kunde upprifva handeln; en häftig ordvexling
uppstod då mellan de båda makarna, under hvilken frun
afskic-kado en af sitt folk, for att tillsäga Mola, att det ej kunde
blifva något af med handeln. Ledsen och bestört kom
Banianen sjelf tillbaka med budet; alla föreställningar voro
förgäfves, ända tills ett stycke sidentyg om 8 Bublers värde
tystade alla Tatar-fruns betänkligheter. Slafviunan måste afstå från
sitt påstående, sedan hon fått ett stycke sämre tyg, och
förnyadt löfte att längre fram blifva försörjd mod en bra man.
F. fick nu gå hem med sin ädelmodige vän, och träffade
der sina båda landsmän, Butler och Termund, som på allt
sätt sökte gifva en vacker färg åt deras trolösa uppförande.
Karavanen satte sig snart i rörelse, och ankom lyckligen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
