Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Fleming, Claes Erikson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
554
F i. b si i n c, Claes Erik son.
de Son att dit afresa, var F. den ende ibland bela Rådet,
som afstyrkte detta. Likaså var F. den ende, som var af
Konungens mening, då denne på mötet i Reval 1589 beslutat,
alt taga sin Son med sig tillbaka till Sverige, ocb endast
derifrån kunde bindras af ett uppror.
I Aug. 1592 begaf sig F. jemte trenne andra
Commissa-rier till Narva, för att med Ryssarne underhandla om fred
eller stillestånd, men då desse befunnos högst öfverdrifne i
sina anspråk, reste ban sin väg. De qvarvarande, som på
länge ingenting kunde uträtta, handterade ban i sina bref sä
skarpt, som om de varit hans "stalldrängar", enligt deras
eget uttryck i klagomålen till II. Carl, och en af dem,
Slålarm , hotade han i ett enskildt mål med bödelsyxan.
Anledningen till F:s hastiga afresa var måhända mindre oviljan
öfver liendensv stolthet än den inträffade underrättelsen om
Konungens död. RiksMarsken skyndade nu att besätta alla pass
ocb färgslällcn, i afsigt att afskära all förbindelsen med
Sverige , taga ed af krigsfolket å Sigismunds vägnar, samt genom
sändebud underrätta honom, att han höll honom så väl landet
»om flottan tillhanda; men icke nöjd härmed, skickade ban till
Sverige öppna bref med hotelser emot enhvar, som ej ville
hålla sig stilla och blifva Konungen trogne. Dessa bref,
skrifna på bruten Finska, och der ban, utbredande sig öfver sin
Herres makt, bland bans anhängare äfven uppräknade någre,
som redan voro döde, väckte både löje och förtrytelse. Delta
nit hade sitt ursprung på engång af troheten mot den lagliga
öfverheten, af hat till Hertig Carl och Svenska Rådet
alltse-dön mötet i Reval, ocb tillika af cgennytta ocb berrsklystnad.
Ty F. uppförde sig i Finland alldeles som om ban varit dess
Furste; ban dref in skatter och hesörjde alla ärcnder,
fullkomligt efter eget godtycke. Förgäfves skickade Hertigen
bud pä bud, löften, förmaningar, hotelser. I Finland uppstoA
Jiu ett tillstånd, som var föga bättre iin ett inbördes krig:
våldsamma utbrott mellan krigsfolket, som höll med F. och
allmogen som höll ined Carl. Man gaf RiksMarsken allehanda
öknamn, såsoin "sotniisa" af bans mörka by, "Svedje-Clas" af
hans gård Svidja; Polackarne kallade honom "Domitius
Admi-rabilis" i st. f. Admiralis. Oberäknad sin grofhct var han
derjemte en stark ätare, så att ban i ett mål, utom den
vanliga maten, kunde äta opp cn hcl skinka, hvarför Hertig Carl
om honom sailc: "det ena svinet äter det andra."
Enligt Sigismunds förordnande afseglade RiksAmiralen i
Juli 1593 med 27 skepp ocb galerer, som dock voro illa ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
