Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Fleming, Claes Erikson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flgmino, Claes Erikson.
rustade, för att öfverföra Konungen till Sverige. Han hade i
bref tillkännagifva Carl, alt han på vägen skulle lägga till i
Elfsnnhlrju och sedan i Kalmar, för att intaga lifsmedel, vid
hvilken underrättelse Hertigen geuast började med Rådet
uppgöra cn plan alt afhända honom befälet. Men F. seglade
förbi. 1 Danzig infunno sig också Erik Sparre och Claes
Bjelke från Sverige med 15 fartyg; dessutom hade Sigismund
liyrt 20 Holländska, som voro bättre seglare än de Svenska,
hvarföre han ock sjelf steg om bord på ett af de sistnämnda,
och gick d. 6 Sept. till» segels.
Vid Konungens ankomst begärde Hertigen hans lof alt
lagligen få tilltala sä väl RiksAmiralen som Axel Lejonhufvud,
hvilken sednare anställt ett uppror i Vestergötland.
Sigismund gaf derpå icke något svar, men båda af höllo sig från
alla rådplägningar, hvaruti Hertigen var tillstädes. Vid
Ilof-presten Sucas begrafning d. 20 Nov., som skulle ske med
Katholska ceremonier, var RiksMarskcn den, som med väpnad
hand stillade det i anledning deraf utbrutna upploppet. På
Distings marknad 1504 talade han för allmogen till
Konungens och Papismens fördel, men i sådane ultra-uttryck (ban
kallade t. ex. Upsala mötes beslut elt "onödigt kalfskinn"),
att hans försvar mer läude Sigismund till skada än fördel.
Vid K. Johans begrafning i Upsala d. 1 Fehr. 1594, måste
RiksMarsken hålla sig undan, hvadan Svärdet bars af Erik
Stenbock, ty förbittringen emellan H. Carl och honom hade
stigit till sin höjd, sedan F. julen förut tillskrifvit Hertigen ett
skarpt bref. Då Hertigen, ett par dagar efter begrafningen,
reste upp till Slottet, dit ban af Konungen var buden till
måltids, mötte ban RiksMarsken, åkande i en släde omgifven af
hakskyttar, då ban yttrade, att ban rätteligen borde skilja honom
vid både Iifvakt och lif. Då sedan vid bordet af en
Italienare sjöngs en Svensk visa, hvaruti följande omqväde förekom:
"jag passar intet på", utlät sig Hertigen med ett spotskt löje:
"jag passar heller intet mycket på." På den nu församlade
riksdagen använde Sigismund och Jesuiterne allt bemödande,
att få åtminstone en Kyrka åt de Påfviske inrymd. Claes F.
utdelte på slottet vin och skänker sä rutidcligeu bland
höu-derne, att de dertill lofvade sitt samtycke; och förmodligen
var han icke den alstyrkande i det på hofvet fattade rådet,
alt fängsla och afdagataga Hertigen. När den Påfviska saken
få dagar derefter föredrogs i bondeståndet, ropades icke
dess-mindre att man borde bedja Konungen skilja Claes F. och
Påfvens Legat ifrån sig; äfven krigsbefälet, ju cd llorn i spet’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
