Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Fleming, Claes Johanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fleming, Claes Johanson. 360
" •
orden; 1813 och sedan äter 1815 förordnades han att förestå
Riksmarskalks-emhetet; 1814 fick han titeln af En af Rikets
Herrar (förut hade hans ätt bland sig räknat 16 Riks-Råder);
1816 blef han Ofverste-Skattmästare vid K. Maj:ts Orden;
1818 i Nov. Ordens-Canceller, sedan han vid Kröningen d. 11
Maj 1818 förut blifvit upphöjd i Grefligt stånd; 1824 verklig
Riksmarskalk; s. å. President i Kammar-Rätten. För öfrigt
blef ban 1810 Heders-Ledamot i K. Vitt. Hist. o. Ant. Akad.
och s. å. af de Fria Konsternas Akademi; 1814 Heders-Led. i
K. Landthruks-Akademien, 1810 af Samf. för utg. af Handl.
rör. Skandinaviens Historia, hvars Ordförande han sedermera
blef; 1821 HedersLed. i K. Vet. Soe. i Upsala; 1824 Led. af
K. Vet. Akad.; 1827 Ordförande i Comitén för rikets
undervisningsverk; föröfrigt Ledamot och Ordförande i åtskilliga
andra Comitéer, äfvensom Medlem af flera utländska
Säll-skaper.
Efter en svår sjukdom 1824 försvagades krafterna; redan
sedan länge hade verldens buller och hofvets nöjen för honom
förlorat sitt behag; mer och iner kärt blef honom vistandet
på det täcka Lydinge, der han sysselsatte sig alt ordna sin
talrika och dyrbara boksamling, till hvars förkofran han
använde öfverkottet af sina icke rikliga tillgångar. Före sin
död, som inträffade i Stockholm, d. 12 Maj 1831, gjorde ban
Upsala Universitet ett testamente af denna skatt. Den delen
deraf, som innehöll de Historiska skrifterna, och nästan
fullständigt omfattar allt, hvad som i och för Svenska Häfderna
utkommit, anvisades till evärdligt bruk åt Läraren i denna
vetenskap. Valet af hans bok-inköp styrdes efter en väl
beräknad plan, helst denne herre var en af de utmärktaste
hiblio-guoster i fäderneslandet. Han dog ogift.
Grefve F. ansågs såsom en sin tids vackraste män; äfven
ålderdomen kunde icke utplåna de ädla och angenäma dragen.
Hans röst var klangfull och behaglig. "Sanning och
menniskokärlek" var hans valspråk och rättesnöret för hans handlingar.
Hans omdöme var ljust, hans umgänge gladt och kryddadt
af det fina skämtet.
Skrifter: Flera Tal, tryckta och otryckta, vid särskilda tillfällen.
(Källor: Kelhliebs Matr. — Tal vid Grafven, af numera ErkeBi—
skopeu D:r J. O. Wallin. - Lefv.-beskrifn. i K. Vilt. Hist. och
Ant. Akad. af E. G. Geijer. — Parenlation pä Latin, å Upsala
Akad. namu} af J. H. Schröder, otryckt).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
