Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forssell, Olof Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59 Forssell, Olof Hansson.
att rätt kunna fylla en Bibeltolkares kall; men om ock detta
påstående, genom det sätt hvarpå ban tolkat vissa svårare
ställen, kan befinnas till någon del bekräftadt; så torde ej
hora förbises, att han deremot uti sin, under en mångårig
och trägen utöfning af prestäembetet, förvärfvade rika
erfarenhet af menniskohjertat och det sätt, hvarpå detsamma af Guds
Anda genom Ordet bearbetas, ägde en för mången på blott
vetenskaplig grund stående tolkare icke tillgänglig ledning till
en rätt insigt i Bibelordets mening och förstånd.
Öfversättningen språk är rent och värdigt. Öfverallt framlyser ett
sam-vetsgrannt undvikande af alla innovationer, der ej det gamla
är origtigt, otydligt eller anstötligt, samt ett lika
sainvets-grannt bemödande, att enkelt och lättfattligt återgifva
grundtextens mening. I eu artikel "Om Bibeln" införd i Allmänna
Journalen, der ban recenserar den nya Proföfversättningeu,
har han framställt de fordringar, ban ägde af en ny
Bibelöfversättning, och har i sin egen troget sökt uppfylla dessa
fordringar. Väl fick han i anledning af denna artikel en skarp
strid med Sveriges då varande Philologer, Tingstadius och
Ödmann, i synnerhet skarp å den förslnämdes sida; men alt
många delade hans öfvertygelse om denna Prof öfversättning,
visade sig snart, då den icke vidare koin i fråga till antagande.
Biksdagsmanna-kallet utöfvade F. mera af plikt, än af
böjelse. Jemförelsevis sällan höjde ban sin stämma i de
allmänna öfverläggningarne, och utförligare ordade han endast i
några frågor af vigt och betydelse. Vid 1812 års Biksdag
talade ban med ifver och allvar i fråga om National-Beväringen,
hvilken han önskade införd i sin ädlaste gestalt och anda, sä
neml. att ingen skulle kunna genom lejning köpa sig fri från
skyldigheten att försvara sitt fädernesland. I denna såsom
vanligtvis i de sednare Riksdagarnes penningefrågor, hörde
ban till minoriteten. Han ifrade starkt mot Discontcrnas
assignationsrätt vid 181o års Biksdag och förutspådde dä
hvad som två år sednare med dessa inträffade, till både det
allmännas och många cuskiltas förlust. Under föregående
trångmål hade Ständerna, såsom bekant är, tillvägabragt en
sedel-emanation ur Banken till fyllande af Statens
ögonblickliga behof; men ock anslagit från Statsverket en summa alt
ärligen inflyta till Banken, för alt amortera denna skuld och
sålunda got|tgöra detta tillgrepp i nöden. Under de följande
Riksdagarne nedsattes oupphörligt denna amortcringssumma
och upphörde slutligen belt och hållet. F., som var ledamot
i Statsutskotlet 1812, 18io’ och 1818, yrkade ofta men alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
