Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fremling, Matthæus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FnEMLiiia, Matthias.
skrifvet af F. till Prof. Bilmark i Åbo. Något oredigt minne
af ofvannämnda utdrag har troligen förvillat Sondén; han har
omvändt förhållandet och lålit B—k (förmodligen i hans tanka
Bjurhåck) skrifva till F—g. Han kunde så inyckct lättare
ledas till en sådan mening, som Bjurhäck ifrigt studerade den
nyare philosophien, isynnerhet Kant, Jacobi, Reinhold, Fichte
och Schelling, samt i handskrift efterlemnat Ii band anmärk’
ningar öfver dessa Philosopher.
F:s philosophiska åsigter framställas lämpligast, om man
för desamma bemärker trenne särskilda stadier. Det första
må då innefatta tiden fore hans vistande i Stockholm. Han
citerar under denna period förnämligast de logiskt-dogmatiska
rationalisterne såsom Wolf, Baumeister, Wallerius, men
trampar ingalunda slafviskt deras fotspår. I sin disp. de
Inimor-talitate anima; humanæ yttrar ban sig p. C: "Priino hane
do-ctrinam hypothesibus, quæ ipsi a Wolfianis inseri solent,
li-bcrabimus; dcindc aptitudincm animæ naturalem ad vitam
per-ennein iiitelleclu pau|lo faciliorem redderc studebimus." Efter
vistelsen i Stockholm, der han äfven studerade medicin, erhöll
hans philosophi en mera physiologisk anstrykning. Han
tyckes efter denna tid allt närmare sluta sig till empiristerne;
d’Alembert, Bonnet, Locke, Platner m. fl. citeras flitigt.
Wol-lin anförcr i programmet för hans installation: "Philosopbiam
Lockeanam, Condillacanam et Bonnetianani, elim geuio natura:
pulchre certantem, in mentis conditorio altius reposuit.
Ab-strusarum veritatum fontes et nucleos tanta ctim luce apcruit,
ut nox quædam Wolfiano offusa sit noinini. Definitiones
ta-men Wolfianas, Bulfingeri Dilucidationcs et Canzii
Meditalio-nes semper admiratus est, velut siderum nocturnorum
scintil-lantes lampades, humanæ ignorantiæ caliginem discuticntes."
Med den empiriska philosophien, som utan tvifvel är den
beqvämaste af alla, tyckes F. en god tid hafva befunnit sig ganska
väl belåten; han skref flitigt disputationer öfver de simplaste
ämnen, eller affärdade på ett simpelt sätt de vigtigaste frågor.
En disputation De origine idearum ex sensu externo (1785)
slutar ban efter en lös bevisning med detta magtspråk: "Est
igilur eorum metus vanus, qui seusus in veri investigatione
fallcre docent: hi ipsi fallunt, dum timent falli." Om den
materiela verldens realitet yttrar han sig sålunda mot Berkeley:
"Hæc, nonne est turpe dubitare philosophos, quæ ne rustici
quidcm dubitent? Neque enim ante philosophiam patefactam
hac de re communis vita dubitavit. Omnium controversiarun»
baud scio, an ulla sit hac ineptior." (De falläcia sensus ex-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
