Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fremling, Matthæus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F r e m t. i n c, Matthias. 67
terni. 1786. p. 8). Han gör Hock denna anmärkning:
"Quara-quam ex sensu externo res corporeas adesse certo scire licet;
attamen eas, nti re vera sunt, ex eodem non cognoscimus,
verum uti ea, quæ in animo et corpore sita est, sentiendi vis
se habet. . . Sed quia vis sentiendi alia atqne alia esse potest,
propterea sensihilia non absolute vera sunt, sed respectu
con-stitutionis corporeæ, qua in præsenti gaudemus. . . Arbitraria
quidem est, quæ ex sensibus oritur notitia, sed tamen vera,
constans, non vaga, omnibus communis, nemini propria", p.
10, 11, 12.
F:s andra stadium utsträcka vi till hörjan af 1790-talet,
då bekantskapen med Kants skrifter åt honom beredde en
helsosam väckelse. Före nyssnämnda tid, dä Kant redan
vunnit öfvermakten inom philosophien, rönes hos F. ingen
kunskap om Kriticismen. Med denna philosophi kunde han dock
aldrig förena sig, utan sökte alltjemt att skaka grunderna för
densamma. Under dessa sträfvanden bibehöll han likväl alltid
en stor aktning för den Königsbergska Vise, och skiljer sig
genom ett humant skrifsätt på ett hedrande vis från Christiernins,
Gottmarks m. fl. häftiga polemik. Mnt Kants åsigt af
rummet yttrar han sig redan i sin disp. De ideis et
præpositioni-bus universalihus (1794), och ingår i en särskild kritik deraf
i disp. De Spatio secundum decreta Kantiana (l—IV, 1796),
samt upptager ämnet äfven i brefvet till Bilmark. 1 sin
Granskning polemiserar ban icke utan framgång mot Kants
tnoral; hans egna åsigter tyckas närma sig Leopolds och de
Scottska philosophernas, ehuru ban sällan nämner dessa i sina
skrifter. Fastän visserligen F. kan sägas hafva gjort åtskilliga
rigtiga anmärkningar mot några af Kants satser, befann han
sig dock i sjelfva verket på en alltför underordnad ståndpunkt
för att kunna vederlägga eller rubba sjelfva systemet; ty
först en philosophi, soin blifvit baserad på upphöjdare
grunder än de nyssnämndas, kan på ett segrande sätt lägga i
dagen de utan tvifvel stora, ehuru genialiska, misstag, hvartill
Kant ocb hans utmärkta efterföljare gjort sig skyldige. — Uti
en 1799 utgifven disp. (De origine et constitutione phil. theor.
Wolfianæ et Kantianæ) anser F. Leibnitz för Tysklands störste
philosoph; efter honom sätter han Wolf och Kant. Om Kants
Kritik d. rein. Veruunft yttrar han sig a. st sid. 5:
"Libro-rum, quos antea et posthac vulgavit Kantius, hic liber est
plurimi sudoris, et, quomodo mihi persuadeo, facile princeps.
Haud quidem scrihendi genere, quod perplexum sæpissime est,
commendatur; sed argumenti subtilitatc, quam non queo satis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
