Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Geijer, Erik Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
Geijer, Erik Gustaf.
Tar ett friskt lefverne om vintern. Jernbruk och nordisk
vinter höra tillsammans. Det ar deras vackra årstid. Midt i
sommarhettan äro Vulcans söner, pustande vid härden, cn
bedröfvelig anblick. Men om vintern bjuda de och deras
omgifning elt skådespel af det bårdaste arbetes munterhet. Desse
lågor utur djup af snö, det under hvalf och pelare af is
fram-forssande vattnet; de tunga, vidt skallande hammarslagen, soni
i en natur, frusen till hvila, visa att menniskan är vaken;
senkraft och svett i köld och drifvor; kol- och tackjerns-körare
i långa rader, med rimfrost i skägget; hästarne gnäggande
med varma skyar ur näsborrarne; hvimlet af folk och bestyr;
det är en tafla att se, det är en tafla att lefva! . . , Likväl
är jag uppfödd i en vrå af verlden. . . , Knapt en half
Qer-dingsväg från mina Föräldrars bostad var vägen slut!" . . ,
"Min fader hade väl ej öfverflöd, men välstånd, och ett
sådant herrskade i allmänhet i landet. Oin Julen for en talrik
ungdom , stundom i kolskrindor , omkring i granngårdarne. Jag
är uppfödd vid dans och musik- Väl kunde det ofta kallas
att gä pä i ullstrumporna. Ty jag minnes rätt väl, att jag
visade mig i Dansskolan med sådana — hvita, stickade af min
mors hand, —• vända skor, svarta satins-byxor, omgjorda,
efter att ha tillhört ett annat slägte, och grön valmarsjacka
med stålknappar. Likväl blef jag ingen dålig dansare; och
litet bättre utrustad, gjorde jag ett par år derefter uppseende i
Fästings marknad. Också saknades ej öfning. Så snart
ungdom kom tillsammans, ställde min Far till dans, om höstarne
nästan hvar qväll, emellan sina barn, med informatorn såsom
fördansare; och hans egen stora vördnadsvärda gestalt
stundom deltagande i ungdomens nöje står ännu för min själs
Öga." — G. började vid sex år att spela Klaver, "ehuru det i
början ej smakade bättre, än att jag vid spellimman tog min
flykt ut geuom fönstret." Sedermera väcktes på ett för
lifstiden afgörande sätt hans håg för denna konst genom en man
(sedermera hans Svärfar), som med sällsynt skicklighet
spelade Violoncell, och hvars glädje det var, att inrätta större
musikstycken så, att de af få händer kunde utföras."
G. hlef Student i Upsala höst-terminen 1709,
disputerade pro Exc. under Prof. D:r Boethius 1802, samt erhöll
följ. årel Svenska Akademiens stora pris i Vältaligheten. Han
berättar derom sjelf följande :
"Jag var tjugu år, och kom hem från Akademien. Det
beslöts, att jag skulle försöka mig i hvad man kallar en
con-di(iut), cn làrare-pUts, och, ont så ske kunde, i ett förnämt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
