Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Geijer, Erik Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
Geijer, Erik Gustaf.
häftad t, omslaget och försegladt, för sista gången i den
dunkla gömma, hvarur det med nästa morgonradnad skulle afgå
per posto till Parnassens höjder. — Det kunde hemma ej
in-skrifvas i postboken utan att väcka uppmärksamhet. Jag
bemäktigade mig derföre, sedan postgumman om qvällen
bortgått, hemligen nyckeln till postväskan, rodde ensam, tidigt
följande morgonen, öfver Clara elf till nästa postgård, och
fick sålunda mitt paket inskrifvet och afsändt. — Hösten
tillbragte jag hemma. — I början af December månad slår mina
ögon en uppmaning i Tidningarne till Författaren af Äreminnet
öfver Sten Sture den äldre, med valspråket: Non civium
ardor <b>c., att gifva sig hos Sv. Akademiens Sekreterare
tillkänna. Min syster frågade mig, hvarföre jag blef så blodröd
i ansigtet af Ävisorna. Obekant med de akademiska
formerna, visste jag knapt, om denna uppmaning betydde godt eller
ondt. Emellan bäfvan och hopp besvarade jag den.
Följande postdag underrättade mig ett bref från Hr Landshöfdingen
von Rosenstein , i uttryck, hvilkas uppriktighet och värme
hela hans uppförande emot mig sedermera besannade, att Sv.
Akademien tilldelat mig sitt stora pris. Jag störtade med det
öppna brefvet i band i mina föräldrars rum. Deras
öfverraskning var stor och i början stum. Min goda mor slöt mig
till sitt hjerta, mina syskon omfamnade mig. Alla husets
vän-ver jubilerade. Om min åldrige vän och välgörare berättade
man mig, att han, vid emottagandet af underrättelsen tidigt
en morgon, genast gick in till sina bröder (gamla ogifta
officerare, såsom han sjelf), satte en stol på bordet, sig sjelf derpå
och med hög röst förkunnade min ära. Min far minns jag
aldrig ha smekt mig. Vårt förhållande till honom, ehuru
kärleksfullt, var dock alltför gcnomträngdt af den djupaste
vördnad, för att varrf*förtroligt. Denna dag, då vi tillfälligtvis
möttes, sträckte ban ut sin band, och tryckte den emot mitt
bröst. Af alla kärleksbetygelser, liksom af alla belöningar,
har ingen så rört mig."
Ar I80G tog G. Phil. Candidat-examen och promoverades
till Älagister. "Under bela denna tid — yttrar han — var
jag fullkomligt ofruktbar, och på Sånggudinnornas gunst var
ej att tänka. Lagerkransen, hvilken jag vederbörligen erhöll
såsom Magister, föreföll mig, såsom en grym ironi. Grep jag
till pennan, så korsade sig för mig alla möjliga manér och
stilar, ur förrådet af eu vidsträckt läsning. Drager jag facit
af denna i afseende på hvad jag inhemtet i Vitterhet och
Konst, så stadnar jag i synnerhet vid fyra författare, som på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
