Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Greiff, Johan Ludvig Bogislaus von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 Greiff1, Johan Llidpig Bogislaus von.
åberopade författare yttrat: lëdd af en ögonblickets ingifvelse,
vidtog förenämnde vagsamma men kraftfulla utväg till fäder-
i en både pl Fransyska och Svenska språken inkommen afhandling
(Historiska Erinringar af Öfverste Gustafsson, Örebro 1829 8:0),
hvarest sid. 48 anföres, att den officeren, som på borggården hindrade
f. d. Konungen, att från Slottet komma till högvakten, varit ibland ett
antal af sammansvurna. Detta ägde alldeles icke rum. Mera enligt med
förhållandet är den teckning af dagens händelser, hvilken är bilagd
John Broms i Svensk öfversättning utkomna skrift: Svenska
Hofvet under Konungarne Gustaf III och Gustaf IV Adolph.
Örebro 1829 8:0. "En Hofjägmästare, säger ban, vid namn Greift,
var den förste, som nedkom på borggården, der han såg Konungen
skynda till den enda post, som var lemnad öppen. När G. hade
kommit sä nära, att han kunde nås med värjan, gjorde Konungen mot
honom ett häftigt utfall, men med så osäker hand, att klingan gick genom
G:s rockärm och sårade honom endast lindrigt." - G. drog icke vid
detta tillfälle sin egen värja, men hindrade den flyende, att komma till
högvakten, och återförde honom till norra hvalfvet, hvarifrån han kom.
Uti en 1836 i Svensk öfversättning utkommen afhandling: Den
Trettonde Mars eller de vigtigaste tilldragelser vid
Revolutionen år 1809 af Öfverste Gustafsson, heter det sid.
29 sedan Förf. omnämnt, alt f- d. Konungen hade den föresats, att gå
öfver inre borggården till vestra hvalfvet, utanför hvilket högvakten stod:
’’Men Försynen, hvars beslut ofta äro ogenomträngliga, ville annorlunda.
Tvenne af de sammansvurne ställde i detta ögonblick sina kringjagande
steg mot norra porten, just då Konungen anlände dit; den ene af deih
var en gammal officer, en stark, rask man, vid namn GreilF, med
Majorsgrad , placerad vid Jägeri-staten; den andre deremot en ung man,
som var anställd vid Civil-stàten. Den sednare tog flykten, då ban såg
Konungen med värjan i banden skynda mot officeren, för alt tränga
(len genom hans kropp; men ban undvek stöten och blef endast lätt
sårad i venstra armen, och då värjan fastnade i armen på haos
öfverrock, begagnade ban sig af denna omständighet, för att gripa Konungen
och med alla krafter hålla honom. Konungen utmattad, trött och
abd-lös, kunde icke göra sig fri. En af Slottets vedbärare kom oförmodadt
till och sade: ’’livad vill du göra Konungen ?" Officeraren svarade då
med mycket lugn: "jag vill icke göra Konungen något ondt.’’
Konungen, som förlorat målet, kunde icke yttra ett enda ord, ooh
vedbäraren, högst beslört öfver hvad han hade sett, räddade sig med flykten,
då de andre sammansvurne kommo fram, för att bemäktiga sig
Konungen.’’’ Alt f. d. Konungen fallit på den tanken, att G. varit iblaud de-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
