Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Greiff, Johan Ludvig Bogislaus von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G h b i f , Johan Ludvig Bogislaus von. 19ö
neslandets räddning. Lika säkert är ock, att hans allvarliga
föresats var, att om den olycklige Konungens lif varit
underkastadt någon fara, hvartill dock ej minsta anledning visade
sig, med uppoffring af sitt eget, lemna allt det försvar, som
stått i hans makt. Hans beslutsamhet och varsamma rådighet
vid detta tillfälle beredde honom både besvär och ausvar. Han
anbefalltes, att vid resan till Drottningholm samma afton köra
f. d. Konungens vagn, och sedermera såsom redan är nämdt,
att bevaka hans person till dess Kongl. Familjen
transporterades till Carlskrona. Huru hans förhållande varit under sjelfva
händelsen och i dagliga umgänget under bevakningen, kan
bedömmas deraf, att f. d. Konungen alla dagar inlät sig med
honom i förtroliga och någongång i muntra samtal, så väl
angående den då nyss förflutne 15 Mars, som rörande de
tilldragelser, hvilka straxt fore och efter denna epoch timat. När
fråga blef om flyttningen till Gripsholm sjövägen, öfverdrogs
åt v. G. försöket af isens beskaffenhet. På hans ansvar och
efter hans ledning företogs också transporten dit, som inom
6 timmar verkställdes. Han förblef der de månader f. d. Kgl.
Familjen bebodde dervarande Kgl. Slottet *).
Under tiden fastades allmänna uppmärksamheten å v. G.
och de män, som i denna farans stund utmärkte sig. Man
var ock betänkt på belöningar. Om de för honom icke blefvo
ras antal, som öfverenskommit, all hindra honom ifrån utförandet af
hans operatious-plauer, eller såsom Förf. kallar dem, iblaml de
sammansvurne, synes icke vara underligt, då han icke kände eller kunde
käona förhållandet, men att v. G. hvarken deltagit i något beslut
härom, eller kände, hvad soin åsyftades, är i det föregående visadt. Att
Förf:s här ofvanföre intagne yttrande: att Konungen med värjan i handen
skyndade mot v. G. för att tränga den genom hans kropp, bestyrker,
alt hvad denne för ögonblicket vidtog, var sjelfförsvar. I nämnde
afhandling om den 13 Mars förekommer icke något vidare om V. G.,
utom några ord sid. 34, hvarest omtalas, att sedan "Kolningen samma
afton ankommit till Drottningholm och lagt sig att hvila, siitte sig två
officerare på stolar framför kakelugnen. Den ene, säges det, var Major
Greiff, som Konungen hade sårat.’’
*) Alt jag (så lyda v. G:s egna ord) frälste Konungens lif, är min
öfvertygelse, och att jag i anseende till honom handlat alldeles rätt,
derom har jag ett högtidligt yttrande af hans egen mun, enär ban, i det
ban presenterade mig för Drottningen , tillade, att han trodde, att
jag gjort bonum mer* godt än ondt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
