Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gråberg, Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
G R A I! E K G , Jalob.
gjorde jag med den) en resa till deras landgård i Cemaco,
der så väl Herr Ponlio som lians unga, älskvärda Fru, i de
fjorton dagar jag med dem der vistades, sökte på allt sätt
och vis att göra mig landtlefuaden behaglig. I Genua måste
jag väl något för mycket sitta inne, och flera veckor hafva
gått förbi utan att jag kunnat lemna huset oftare än om
söndagarna; men å andra sidan har just denna omständighet
varit mig fördelaktig, derigenom att den vant mig vid ett klokt
och ensamt lefnadssätt, befriat mig ifrån elakt sällskap, samt
ingifvit mig en för min dåvarande ålder ovanlig likgiltighet
för njutningar af verldens tidsfördrif. En bok, min flöjt, min
penna förskaffade mig ädlare, lifligare tillfredsställelse, än
spektaklcrnas förledande behag, balernas larm, och de fina,
glänsande samqvämens pratmakeri. Fann jag mig ledig ifrån
de göromål som min syssla ålade mig, så träffade jag mitt
skönaste tidsfördrif uti den lilla boksamling af utvalda
författares bästa arbeten jag efterhand fatt lägga mig till.
öfvertygad att min framtid hvilade på min flit och skicklighet,
eftersträfvade jag att icke förspilla de kunskaper min fader med
så mycken möda och godhet mig meddelat. Under all den
tid jag vistades hos Pontio, d. v. s. ända till den 27 Juni
1798, oaktadt jag mot slutet hade pä contoiret ganska litet
att uträtta, men likväl ständigt måste vara i huset, ledsnade
jag aldrig, och ganska ofta fann mig miduattsklockan ocli icke
sällan den inbrytande dagen krökt vid min lampa, fördjupad
i studier. Jag hade i allmänhet indelt min läsning uti fem
hufvuddelar, nemligen språkforskning, historia, statskunskap,
scdolära och personologier, hvarmed jag förstår resor ouh
lefvernesbeskrifningar. Deras läsning utbreder, utan
motsägelse, öfver menniskans lefnad cn ny hugnad, som, när hon
ar ensam, gör att tiden hortflyter, utan att hon märker det,
och de hafva framför romaner, dem jag aldrig älskat, det
företräde att de lemna nyttiga underrättelser för hela resten
af vårt lif. Det är hos Pontio som jag förvärfvat konsten att
lefva ensam och i stället för det jag i mina yngre år var
mångtalig, lärde jag der att tala blott när det behöfdes, samt
att bära tystlåtenhetens anseende, ja till och med en viss
all-varsanihet uti de talrikaste och husligaste sällskap. Dock
likväl har milt vanligtvis muntra sinnelag bevarat mig ifrån att
blifva folkskygg, hvilket ofta är en följd af vanan att lefva
ensam. Ett nytt skäl till fåtalighet tillkom emellertid genom
loinhördhet, mest i venstra örat, som vid denna tiden gjort
sig hos mig märkbar, och som i sednare år såvida tilltagit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
