Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Gyllenborg, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29i
Gyllenborg, Johan.
Vid tidningen om sin faders död reste han öfver till Sverige,
vistades der några månader, men begaf sig sedan,
fullkomligen till helsan återstäld, tillhaka till Lifiland. Här väntade
honom nya strider, jemte en svår blessur i axeln, som ban
erhöll i träffningen vid Selburg, och hvaraf han sedan i hela
sitt lif hade smärtsam känning. Sedermqra var han med i
slaget vid Gemeureter Hoff, d. 16 Juli 1705, då Lewenhaupt med
7000 man besegrade 20,000 Ryssar och derföre befordrades
till GeneralLieutenant. Han var äfven med på det försåtliga
gästabud, som Prins Wiesnowicki i ett kloster gaf fältherren
och hvarvid han tänkte taga honom död eller lefvande. Men
anläggningen röjdes af en munk, som hade inlåtit sig i ett
samtal med G. och under dess lopp på svenska underrättade
bonom om faran. G. anmälde detta förhållande för
Lewenhaupt, som tog sina motanstalter, utan att låta märka det eller
försumma måltiden, så att Prinsen af denna list icke skördade
något annat än skam och förödmjukelse. En tid derefter
hyllade samme prins K. Stanislaus och blef alltså Svenskarnes
vän; nu crböd ban G. alt blifva Öfverste i sin armee, hvilket
anbud likvist afslogs, då ban förnam det vara mindre
behagligt for Konungen.
Aren 1705 och 1706 gingo förbi under åtskilliga
skärmytslingar, uti hvilka G. mycket utmärkte sig, särdeles
under ett äfventyrligt tåg, hvarigenom ban mot ett
lofvadtarfvode af ett par hundrade dukater om dagen hjelpte Sapiehas
undersåtare, att föra undan deras inpackade gods och
lösören, för Oginski’s och Litthaucrnes plundringar. G.
ådagalade derunder både försigtighet och mannamod, men behöll
endast 1500 Riksd. för sig sjelf och utdelte det öfriga bland
sina kamrater. Dä han återkom och chefen blef kunnig om
bela hans förhållande, omfamnade honom denne, under det
ban yttrade: "Min Grefve, nog tror jag, att ni blir en stor
man med tiden, men knappast lär ni någonsin blifva rik."
Straxt derefter erhöll han Gapitaine-fullmakt.
Ar 1708 fick nämde fältherre befallning, alt bryta upp
med 10,900 man från Mitau och förena sig med Konungen,
som då stod nära Litthauiska gränsen. I den derefter
följande blodiga striden vid Lesna dellog äfven G., och
förlorade, då Kosackerne plundrade svenska trossvagnarna, sin
rusl-vagn och allt hvad ban ägde, kläder och penningar. Han led
derefter under den följande vintern mycket af kölden; hopar
af manskap frösö ihjäl, så att Konungen derigenom hade mer
förlorat, üa om ban skulle förlorat ett par fältslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
